Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 3

AS SVAM 8BVESA NPV MUVMDA 132 HUS UtTb UILlLIG väll rent vatten. (N.P.) BLANDADE ÄMNEN ELEKTRISKA SKRIF-TELEGRAFEN. Denna ap parst, uppfuonen af nordsmerikanen Baine, införe mer och mer i hans fådernesland och är den son blifvit vald till kommunikationerna mellen Englan och Frankrike, när den nya elektriska ledningen un der hafvet kommer ti!l stånd. Ehuru den redan va temligen bekant förlidet år (och äfven beskrefs Aftonbladet, efter en i Dinglers Journal förekom mande patentbeskrifniog med ritning), har den ny: ligen återuppdykat såsom tidniogsanka i nästan alle tyska tidningar. Emellertid innehåller den nya fram ställningen en så klar öfversigt af denna inrättning företräden framför alla äldre uppfinningar för sam ma ändamål, att den väl förtjanar förnysd uppmärk samhet öfverallt, der användandet af elektrisk tele srafi kommit i fråga, och följaktligen äfven i Sve rige. Först några ord till erinran om beskaffanhe .en af sjelfva instrumentet. Hufvudbeståndsdelarn af detta äro två urverk, ett på afsändningsstationei och ett på mottagningsstationen, hvartdera liktidig kringförande en vals, som går på en skrufax2l, si afpassad, att valsea framskrider i exlriktningen er femiiondedels tum för hvart omlopp. WValsarnos yts är af metall och så stor att ett större pappersark t. ex. en tidning om 26 tums bredd, får rum at svepas omkring hvar vals. Valsarne på begge sta tionerza stå i förening med hvarandra genom er enkel elektrisk ledning, med tillhörande elektricitets väckare, och hvi:ken ledning genomgår valsarne me: delst en på hvardera valsen släpande pleatinaspets Depescher, som skell afsändas, tryckes eller skrifve: på ena sidan ef ett pappersark, medelst något för elektriciteten oledanda ämse, hvaremot papperet för öfrigt göres ledande, t. ex. genom fuktnisg, och sva pes slu:ligen tätt omkriog valsen samt fästes der. Mottagniogsvalsen kriogsvepes på lika sätt, men med ett ark, som blifvit beredt såsom för fotografi på papper (Telbotypi). När detta på begge stationerns är gjordt, signaleres på venigt sätt om depaschens ankomst, hvarefter begge urverken samtidigt sättas i gång. Den från depsch-valsen kommande elektriciteten färgar talbotyp-pappearet på mottagningsvalsen svart, der platina-rpetsan vidrör de:, och om edningen från depeschvalsen vore oafbruten, så skulle etta papper, under mottagningsvalsens omlopp och ramskridande med d:tsamma i axelriktningen, blifva ifverdraget med en mängd fiaa svarta linier, på en emtiondedels turs afstånd ifrån hvarandra, ungefär som den mörka grunden på en med streckmachin utförd gravyr. Men gom ledningen icke är oafbruen, utan afbrytes oupphörligt genom de på depeschvalsen med ett oledanda ämne tryckta eller skrifne bokstäfverna, så afbrytas äfven linierna på mottagningsvalsens papper, och när begge valsarne samtiligt gjort så många omlopp, att hela den tryckts ler skrifna depeschen hunnit öfverföras af platinapetsen, så har den andra stationens platioaspets eferlemnat en trogen kopia på talboyp-papperet; men ned hvit skrift på den svartstrectade grunden. — Depaschen är dermed öfverförd, fullständigt och felritt, utan behof af hvarken chiffrering eller dehiffrering, eller mellanstationer, och detta går så ort, att man på en minut hinner öfversända or krift, huru tätt skrifven eller tryckt som hels, om 6 qvadratiums yta eller e:t vanligt brefpapper. intet hinder möter att på samma noggranna sätt öfversända linearteckningear. Svårigheterna vid alla telegrefers bruk ha hittills egat i den långsimma signaleringen. Osktsdt hvar ignel öfverföres med bilixtens hastighet, så kunde varje signal icke agifves lika fort; och hvar deesch fo-drads ett stort eanrtal särskilda signaler. ill öfversäniningen af hundra ord åtrick, i följd äraf, femion minuter, och förfrågningarna från volstationen angående meningen med missförstådda iznaler fordrede vanligen ytterligare fom minuter. Aden vid vissa tillfallen hopa sig depascherna högst etydiigt. När vid börsslutst i någon stor handelstad 36 depescher efter hvarandra skulla kringsänss åt olika håll, så måste telegraferna arbeta ouppÖrligt i 24 timmar härmed, och då den sista dejeschen alltså kom att fördröjas ett helt dygn, hände fra att ett bref, som fördes på jernvägspost, kom ortaro fram. Dessa svårigheter gjorde icke blot wruket af telegraferna ganska kostsimt, utan hinradie ofta den egentliga fördelen som åsyftades med lem, nemligen vissheten att ea underrättelse kunde å bestämd minut nå bestämd ort. Kort sagdt, elegrafernas nytta var ganska inskränkt, så länge nan hos dem saknade ett skyndsammare meddelingssätt än en bokstaf eller ett tecken i sänder. vårigheten är nu afhbjelpt genom Baines uppfinning, ch det så fullständigt, att man hianer telegrafers 0,000 ord, eller det ungefärliga innebållet af en idning, på 40 micuter, och detta alldeles mekaniskt tan biträda sf någon möjdosamt inöfvad telegrafis ch utan möjlighet af ett fel. Ea nästan omedebar fölid häraf är uppkomster f bolag för telegrsfiorättningar i största siala, till limänhetens tjenst. Då hvar ledningstråd här kar ned mycket mindre betjenisg åstadkomma 200 ånger så mycket som förut, så skall bruket af tegrafisn ökes på ett äncu oberäkneligt sätt. Äfven alkas man härigenom det så ofta omnämada måle f tolegrofiska koromunsikationsanstalter emellan emetsanstalter, affårssiällen och enskilda boaingar i simma sted, hvilket, så vidunderligt det än må yckas vid fö:sta piseendet, likval hvarken är kostimmare eller svårare än de ru mera så vanliga Eslysningsledningarne. — EN DÖENDR FÖRFATTARE. En Parisare om 6 år, som egd2 en betydlig förmögenhet samt syssatte sig med litteratur, fattade en dag dea före: isen att afhända sig lifvet medelst koos:, samt srifva så länge ban bade sans. Man fann bonom erkligen död i sin kammare, med pennan i hand ch framför honom hans sista antecksingar. De beynna med den förklaringen, att ban tör sitt förlade företag ej hade någon annan grund, än at: et blott var ett infall. Sedan fö!jer en osammaniogande och förvirrad berättelse blandad med fansier och fö!jande armärkningar öfver kolosats verkngar: Jag hör kolen spraka . .. jag känner ett lrägligt kolos . . . jag andas tungt, men jag börr blifva van vid kollukten . . . mitt hufvud bifTr tungt, jag känner en domning ... jag plå3 . . . domningen förökar sig; andedrågtea år korre; jag ser knappt mer att skrifva, . . . (derefter ifver skriften nastan nlägie) ,Jagtror . .. stun