Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 1

let ödmjukt böjdt, bade ingen egen vilja inör Paquita. Kommer du ihåg, återtog hon, det rysliga wvalfvet i Tarragona ?, Rysliga är ej det rätta cordet, Paquita. Derna illvaro, midt ibland graffvar och mörker, som tycktes dig utcm lifsett, har jag ofta saknat sedan; ty, såsom jeg då szde dig, voro vi der helt och kållet förenade med hvarandra, för!ofrade — Men dödens ! Var det ej likväl ett heligt kand; j2g bade din ring, Pequita!o Pedro, jag bar ännu din, och jag hade bordt återlemna dig den. yJaz; men jag skulle aldrig bkafva återtagit den.n Det är emedan du, Pedro, du är fri.n Hur mycken försakelse, ömbet cch uppriktighet låg det ej uti dessa Jjufva utbyten af bekännelser! Poeten och fången glömde timmen, läget och stället. Hjeltar uti att trotsa ödets slag, voro de barr att bekriga kär!ekens faror. Min vän., återtog den faderlöga, piraten stall återkomma med don E-tevan, drag dig tilibaka tills den förre bar lemmnat css. Torenos ir fullt af röfvare; utsätt ej oförsigtigt ditt Ni5n Mitt lif! Har jag Så något utom ditt?. Gå ia i det rum ditt du flydde så skickligt, sedan du utblåst lampan; cch då Gomes ber utgått ur tornet, :ckola vi fly med Monserrat. Ja, Pedro, jag säger dig det, du skall rid la oss alla trex Alla tre! upprepade guitarrercn med en djup suck. O, Paquita! Det är ej nog att gifva mig d.na köga order, gif mig äfven din själsstorhet! pDig! — beböfs det då? — Skulle jag älska Idig, om du ej bade den? Ett eflägset buller bördes. ) pDet är Gomes cch Monserrat! återtog fingen förskräckt. 1 Don Manuets brojson skyndar hastigt till