Aftonbladet – 19 februari 1851, sida 1

som i måndags nedlade sin befattning i egenskap af t.f. landyhölding och nu återgåår till utöfning af sin landskamereraretjenst, bafvva stadens och ortens ansedaare män tills i maorgon ut; societetslokalen arrangerat en festlig; middagsmåltid. a —LK— — Posttidningen, hvarest för ett par veckor sedan lästes under rubriken fnsändt en ny insinuation derom, att tidningen Folkets röst skulle i början varit en protegd af Aftonbladet, har, i anledning af de upplysningar, som i lördags meddelades till vederläggning häraf, icke kunnat afhålla sig att sjelf träda fram, för att om möjligt ännu söka hålla fast en flik af det omnämnda påståendet. Ja! Posttidnringen är till och med nog käck att kalla den erinrap, som Aftonbladet lemnade om de fakktiska förhållanderna i detta hänseende, en vidurnde. lighet, och hemtar anledning till insinuatioonens: fortsättande deraf, att, såsom den säger, offi-ciella handlingar sistlidne sommar öppet åda-galade, huru tjenstaktigt bjelpsam Å. B:s egen utgivare betett sig mot Folkrösten, vid uppstäcktsresorna till Norrköping i Philipsonska målet, vid referaterna i A.B. rörande förhören i besagde måln, 0. s. v. Det kan emellertid icke hafva fallit Posstridningsredaktionen ur minnet, då den ciiterar hvad som skall passerat sistlidne sommarr, att Aftonbladets redaktion, som flera gångerr yttrade sig emot hela lämpligheten af vitttnens: hörande om hr Philipsons reputation, bleff gan-ska obehagligt öfverraskad vid angifvelsen att tidningens ansvarige utgifvare skulle hafva haft. kommission för br Sjöberg att i Norrköping samla vittnen för berörde ändamål, och förklarade, att den ansvarige finge i detta fallet svara för sig sjelf, hvilket han ock sedan gjorde i en insänd artikel, och dervid sökte visa attt beskyllningen varit af illvilja hopskrufvacd på grund af en resa, som han hade företagit till Norrköping i enskilda angelägenheter, men dervid han kommit i samtal med någon, som stod i relation med tidningen Folkets röst. Posttidningens redaktion vet äfven ganska väl, ty så mycket känna redaktionerna härstädes hvarandras personal, att hr Löfvendal vid berörde tid icke hade något slags befattning med eller för Aftonbladet, med undantag af sjelfva answarigheten oeh den deraf följande rättighetem att, om han så ville, tillse att ingenting mot trryckfrihetslagen stridande eller för honom våådligt der infördes, men af hvilken rättighet han aldrig begagnade sig. Att söka identifiera honom: med redaktionen serskildt i afseende på ifrågavarande sak, är således ett påfund af Posttidninsen, som vi öfverlemna åt andra att bedöma. Troligen är Posttidnings-redaktionen ej heller okunnig derom, att kontraktet mellan hr Löfvendal och Aftonbladet i alla: fall kort efter, och till en stor del i anledning af nämnda häadelse blef uppsagdt, och att en annan sedermera uttog det tillståndsbevis, hvarpå Aftonbladet nu utgifves. Hvad åter referaterna i Aftonbladet om Philipsonska målet beträffar, så kunne vi ej hindra Postitidningen att finna dem partiska, men våga påstå att Posttidningen häruti har orätt. Afconbladet framdrog lika väl det väsendtliga af hvad som förekom å ena som å den andra sidan. Vi kunne till och med påminna derom, att Aftonbladet tryckte hr Dufvas skrift ill justitieombudsmannen mot vittnesförlören straxt efter sedan den var afgifven, men :ämnersrättens förklaring deröfver ej förr än em ångre tid efter, sedan den redan stått att läsa andra blad. Vid det tillfället åtminsitone, kulle Aftonbladet således kunna anses lIhafva visat mer partiskhet för Philipson än för Fojlkets Röst, i fall man på grund af sådana tillfälliga omständigheter ville fälla ett omdöme. Men let är sannt att Aftonbladet vid några tillfällen gjorde anmärkningar vid hr Philipson: ombuds sätt att gå tillväga, för att få fast h: Sjöberg personligen såsom ansvarig. Detta ked12 å Aftonbladets sida ej af partiskhet, utan af känsla för rättvisan och emot försöker att cringgå tryckfrihetslagen, ehuru anmärninsarna naturligtvis ej smakade. Det skdda aktad: den tanka, vi hyste i hufvudsaka. Det torde således med fullt skäl kunna säas att i den natten fick Posttidningen intet. Zen det kunde ändå alitid vara ljuft att föröka om det ej gick an, att i förbigående sätta a liten klick på Aftonblade. Fångvårdssällskapet i Christianstad. För fyra år sedan omtalade vi i Aftonbladet et i Christianstad då inrättade fångvårdssällkapet och lemnade en öfversigt af dess vackra ndamål. Vi få nu meddela åtskilliga upplysingar utur den berättelse, som detta sällskaps estyrelse den 31 sistl. Jan. afgifvit och som emnar upplysning om sällskapets verksamhet ör detta ändamå!, hvilket är att icke öfverifva den af sambället förskjutne förbrytaren, ned religionens tröst och undervisning besöka ionom i fängelset, samt efter frigifningen söka