Aftonbladet – 15 februari 1851, sida 3

,Emedan hela hans familj der blifvit mördad. Han gråter äfven sjelf beständigt. Han är mycket sjuk, som doktor Canonpge säger, den bästa läkare i nejden. Jag är rädd för att sorgen slutar med att döda vår herre. Har han länge bebott denna gård? Nej. Den tillbörde förut en af hans onklar, hvars arfvinge ban var, cch som omkommit i Tarragonas blodbad.n Er herre har en stor förmögenhet? Visserligen; men han får ej stor glädje af den, ty ban aftynar med hvarje dag. Jag lemnade honom i feber, utsträckt på sin säng. Jeg vet ej om ni kan få se honom., Säg honom ett vi äfven hafva genom ett underverk undsluppit krigets fasor, och att vi anhålla om hans beskydd. Han måste vara medlidande, emedan han är olycklig. Ja! Det är den bästa af menniskor; ban tänker ej på annat än att göra godt, också är han mycket älskad öfver allt; jag skall underrätta honom att pi är här Betjenten gick in i nästa rum och de båda fiyktingarne förblefvo ensamme. Paquital sade Pedro gladt: våra olyckor äro, Gud vare lof, slutade; vår bit är lyckligt 1 bamnen. Du tror dets, svarade cataloniskan sorgset; j2g dereraot våger ej att emickra mig dermed; åskmolnet har varit alltför mörkt för att så på en gång urladda sig. Gomes är ej långt borta.s Ahl hvad gör det? Ordning cehlugn bålla nu på alt återställas, kriget ör slut; ran är ej mer under belägringstillstind; vi ba åter inträdt under lagarnes välde; och då rättvisan har återtagit sitt lopp, är det stråtröfrarnes tur att darra.n Du var alltid vår bimmel utan moln! Ja, förutsatt att du är hos mig; ty skilda från hvarandra, kunna vi ej njuta Jyckliga dagar. Jag vet ej hvart jag skall föra dig; men