Ildeles vänliga ton som nu på en tid visat sig i IFolkets Röst, när det gällt polisen eller rättare hr öfverståthållaren och polismästaren, numera Ilandshöfdingen Bergman, och som sticker så utomordsntligt af emot den, såsom insändaren kallar det, smutsiga brutalitets, hvarmed Folkröstens Sjöberg, icke mindre än Söndagsbladets, annars bemöter alla dem som med honom komma i någon delo, om ej denna stora mjukhet kan hafva något sammanhang med den artighet, hvarmed Folkrösten förordat den af regesringen begärda förhöjning af första hufvudti.Jteln eller till hofhållningen. Densamma insän,Jdaren har äfven önskat få svar på den frågan, Iburuvida icke den fit, hvarmed utgilvaren af Folkets Röst uppsöker åtskilliga ledamöter af bondeståndet, kan afse att förekomma obehaget Jaf anmärkningar, när denna sak förekommer i stånden o. s. v. Vidare hafva, såsom nämndes, åtskillige personer beklagat sig öfver det otillförlitliga sätt, hvarpå rättegångsoch polissaker refereras i Folkets Röst, och påstått, att referenten de flesta gånger utstyr berättelserna med tillägg efter behag, lägger yttranden i munnen på parterna, hvilka de aldrig haft, blott för att göra berättelsen litet mera pikant o. s. v.; och att den som vill reklamera i samma tidning mot riktigheten deraf, i stället att vinna rättelse, ofta endast öfversköljes med en skur af Ovett, 0. s. v. Alla dessa saker hafva vi emellertid hittills i allmänhet sökt undvika att göra till föremål för betraktelser i Aftonbladet, dels derföre, att sådant uppcager en dyrbar tid och ett för andra publiken mera intresserande ämnen påräkvadt utrymme, dels också, uppriktigt sagdt, emedan Aftonbladet och dess förläggare utgöra föremål för ständiga anfall och otidigheter af det pöbelaktigaste slag i EFolkrösten — en omständighet som, i förbigående sagdt, visar arten af nämnde tidnings pådragna liberala karakter och ifrande för frihetens och folkets sak — och att, vid sådant förhållande, ett inträdande i polemik med en så beskaffad organ kunde synas härleda sig af förbittring och hämndkänsla, samt för öfrigt möjligen gifva åt det ifrågavarande bladet en betydelse som det alls icke förtjenar. Under de sednare veckorna har emellertid en omständighet inträdt, som föranleder oss att åtminstone för tillfället bryta denna tystnad för att lemna några upplysningar. Man läste nemligen för något mera än en vecka sedan i Posttidningen en kort insänd artikel, hvari gjordes den insinuationen, såsom skulle Folkrösten tillförene varit något slags protege eller skyddling af Aftonbladet; och några dagar derefter repeterades i andra ordalag ungefär samma insinuation i Tiden. Syftningen härmed är ej svår att genomskåda, under det de, som närmare uppmärksammat Aftonbladets sätt att bemöta Folkrösten, utan a tvifvel inse beskyllningens grundlöshet. Men det finnes mången, som kanhända ej gör sig mödan att behålla i minnet hvad som yttrats för veckor och månader sedan, och för dessas räkning torde en liten rekapitulationit här ej vara på orätt ställe. t Vi taga oss derföre friheten återföra i min-: net, att redan när Folkets Röst först började : mm I mnmremm Hm OO I nn utgilfvas och framkom med sitt svassande, såkaliade socialistiska programm, så var det Aftonbladet som upplyste, att detsamma utgjorde v en öfversättning från Louis Blancs tidskrift:r Le nouveau Monde. Hvem var det derefter som först och omedelbart uppträdde emot sam-1 na tidnings bemödande att åstadkomma hatlza mellan arbetsklassen och medelklassen och attli öka framställa dessa klasser såsom två tillsinr iatur mot hvarandra fiendtliga samhällselemen-1 er? Dot var Aftonbladet. d Hvem var det, som tillrättavisade Folkrö-v stens förvirrade och förvända läror angående s kapitalet? Det var Aftonbladet. Vi kunnalr ill och med fråga, huruvida någon annan tid-k ning hälften så mycket som Aftonbladet an-k märkt hela den förhatliga tendens, som låg utilp lessa splittringsbemödanden af Folkrösten, hvil-1 a deremot visst icke med missnöje sågos aflö le reaktionära. Icke heller bar Aftonbladetb indandragit sig att publicera de skrifter somln olemnades från härvarande Arbetareföreningen, e wvars medlemmar snart genomskådade rättal!s alten af hr F. Sjöbergs politiska karakter. d Aftonbladet yttrade vidare under Philipson-o ka tryckfrihetsrättegången sitt ogillande af rät-g igheten att få höra vittnen öfver den frågan, ti uruvida en person vore mer eller mindre vällh änd, samt öfver den förhatliga methoden att u ramdraga ena partens skrifter i gamia, länge-k edan afdömda rättegångar, för att styrka till-s itelsen emot den andras goda namn och rykte. Ih Allt detta tilldrog sig under den första hälf-h en af året 1850, således under den tid, somja! olkrösten skulle, enligt Tidens och Posttid-!n ingens insinuationer, varit Aftonbladets protegå.d Men ej nog bärmed. Då hr Sjöberg vid den lti iden i ett eller annat ärende stundom besökte Uftopbladsbyrån, upprepades ungefär samma vi nmärkningar muntligen till honom i vittnensst ärvaro. Vi underläto då icke heller att oför-k: ehållsamt fästa hans uppmärksamhet derpå,lfo vad Philipsonska rättegången angick, att vilra nsågo det innefatta svårt missbruk af tryck-M iheten och ett oädelt handlingssätt, attsr upphörligt med otidigheter öfverhopa, ochlnc åde i tryck och träsnitt med försåtliga ailu-st oner inför allmänheten blottställa en person,!Ö. red hvilken hr Sjöberg låg i rättegång, ochloc EE EE ES EET EEE EEE ke FM mf AA sn I