f(eågen om förbättring i vår civila legstiftning småningom utvecklat sig, äfvensom engifvit den ståndpunkt, på hvilken denna vigtiga fråga för det närvarande befinner sig, känner jag mig äfven öfvertygad ef de skä!, hvilka föranledt utskottets tillstyrrande ait det af lagbaredningen utarbetade förslag till civil-lag, i sin helhet, ej må:te af ständerna vid ienna riksdag pröfvas. Men ehuru jag således, för min del, antager såsom riktigt det slut, hvari utskottet stannat, anser jag mig likväl icke derför kunna godkänna betängande: i sia helaet. Efter att nemligen hafva redogjort för utvecklingen al det lagstiftningssrbete, hvarom nu är fråga, uitalar utskoitet, i tydliga ordalsg, sitt tvifvel om möjligheten och rådligheten stt, på en gång, särdeles i den civila lagstiftningen, utbyta den lag, som gäller, emot en annan, i grundsatser derifrån skiljaktiz. Et sådant tvifvel förutsätter en föregången pröfsiog ef lagförslaget och derifrån hemtad öfvertygels2 om bristerna deraf och dess olämplighet att såsom lag antegas. Vid förhållandet emellertid, att utskottet fann det utarbetade förslaget icke vara så förberedt, som det, enligt ständernas beslut, borde vara, för att kunna komma under deras öfverläggning, har någon pröfaiag af samma förslsg naturligtvis ejbort kuaza i utskottet äga rum, men då synes mig ock: så ett öfver förslaget eller lämpligheien af detsammas antagande uttaladt omdöme opåkalladt. Det äl ifrån godkännande häraf som jg på det högsta vil afråda. Utskottet har n:mligen, efter sitt omdöma verkligen sträckt sitt yttraade längre, än det bor! och motioneas innehåll föranledt. Måtte vi icks 2enom att obatingadt godkänna betänkandet, gå kommande ständers pröfningstäst i förväg; dessa lära icke underlåta att åt frågan egna all nödig uppmärksamhet, när den en gång skal till hufvudsak: lig pröfaing företagas. Jag yrkar derför att, med ståndets godkännande af utskottets besut, så vidt pröfaing vid donna riks: dag af lagförslaget i sin helhet biifvit afstyrkt, ståndet tillika ville uttrycka sitt ogillande i afseende på dea del af betänkandet, som uttalar ett tvifvel om möj igheten och ridligheten af vår nu gällande ci vil-!ags u byta mot ea annan.