Aftonbladet – 14 februari 1851, sida 1

OD COME SAVA OSAR ee Korrespondensartikel angående Svenska ställningar och förhållanden. Uti den Norska tidningen Christiania-posten läses en korrespondensartikel från Stockholm, som, kanhända med någon skärpa, likväl innehå!ler en i det hela temligen sann och träffande öfversigt af närvarande ställaingsr och för hållandea härstädes, och hvilken synts oss förtjena att återgifvas äfven derföre, att Christiaaiaposten, der vi funnit densamma, icke är någon radikal tidsiog, utan räknar sig helt och hållet till den så kallade moderata färgen, och i delta hänseende till och med blifvit lofordad af sjelfva Morgonbladetn. oMDå det måste erkännas; att innevarande tidpunkt nästan öfverallt å ENpas största slaler tion, är det på det hela taget icke så mycket att undra öfver, om vi äfven här i landet förnimma den tryckande atmosferen, isynnerhet då vi ingalunda sakna en viss mottaglighet för densamma. Få nationer äro derjemte i högre grad än den svenska färdige, att utan all tetänklighet göra höger om, så snart dets önskningar icke strax kunna realiserar, samt att derefter öfverlemna sig till detta dolce far niente, som mest af allt befordrar de stationäres planer. Knappast en månad är tilländalupen sedan representations-förslaget sönderrefs, och icke det ringaste tecken visar sig till något intresse att få ett annat i stället. Man är trött och utledsen vid att höra talas om representations-reformen och, besynnerligt nog, man är trött utan att hafva lagt två strån i kors för densamma, eller med andra ord, man blir hos oss tiött utan att arbeta. Betraktar man emellertid förbållandena no gare, så synes den berrskande apaihien och kraftlösheten icke så mycket ligga i någon medfödd slapphet, som i flera af våra institutioner. bristande och föråldrade skick. Hit hörer, ibland mycket annat, universiteternas hermetiska inneslutning i vissa afsides vrår af landet, der pedanteriet, stillaståendet och slöheten kunnat rotfästa sig långt mera, än fallet skulle va rit i hulvudstaden. Detta bidrager, i högre grad ån man skulle förmoda, att hos ungdomen förslappa och qväfva mycket af den anda och kraft, som under andra förhållanden skulle utöfvat en välgörande inflytelse på andra sam: hällsklasser och väckt dem till erkännande af en mera omfattande bildnings betydelse och värde; hvaremot man nu hetraktar universitets-inrättningarne som petrifikater, och i stället för den höga aktning, som vetenskaplighet eljest skulle vinna, ansez akademikursen för ett i flera af:eerden nödvärdigt ondt, utan hvilken man icke kan se sin sons framtid be tryggad. Häriill kommer, att studenten här I landet, på de timmar, då han efter flitigt arbete kunde behöfva en eller annan förströelse, icke är hänvisad till någon anvan vederqvickelse än de ej sällan tvetydiga förfriskningar. som erbjudas af värdshusen. Hos professorerne äro studenterne sillan gäster cch uti d2 borgerliga kretsarne i universitetsstäderna herrsks i allmänbet så mycken kråkviakel-anda, att den studerande ynglingen der icke finner ennat utbyte än pedanteri och smiaktighet Di ou ungdomen i flera år tillbringas på detts -ätt och anledning och tillfälle saknas att, vid sidan af den vetenskapliga forskningen, tilliks genom beröring med folkets olika klasser lära känna det samhälle, i hvilket de en gång så om män skola verka, synes det vara en LödI vändig följd, att många af våra akademitkt bi!dsde medborgare, då de efter tilländabragta studier inträda i lifvet, oftast känna sig slide les fremmaude för det och om ej pedanteriet redan undertryckt de:as ungdomsmod, begynna en ny kurs i det praktiskt ryttiga och verkställbara. Det är dock nogsamt kändt, att detta antal icke är synnerligt stort, utan att mängden af flerårig vana byllar den stela och torra upsaliensiska och iundensiska magistermethoden, hvaraf under decennier följt den hårdneckenIhet, vidlyftighet cch tråogbröstenhet, som ka raktleriserar en stor del af vårt embetsoch prestestånd, m. fl., och som tillika återverkar aedtryckande, i stället för upplifvande, på de andra sambhällsklesserra. Särdeles fåtalige ärc af samma skäl de min här i landet, som efte akademiska studier hafva med sannt gagnelig Iframgång offrat någon större verksamhet för lutvecklingen af våra politiske, legislativa och national-ekonomiska förhållanden, och ett stor!