Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

inträdt, och flerasädes snö fallit, så att skozsIkörslorna kunnat lättare företagas. Centralbestyrelsen för Arbetare-föreningarne bade i föreningens blad utfärd.t en uppmaning till föreningarne, att i början af Mars välja representanter för att på vidare kallelse infinna sig i Christiani, då centralstyrels2n ansåg nödigt att inkalla dem. Riksdagen. Sisom tilligg till referatet i går om plenum på riddarhuset må nämnas, att bland ofvannämnde b2tänkanden N:ris 8 och 9 af Lagutskottet äfvensom N:ris 32 och 33 af Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskottet biföllos. D2 öfriza bordlades ytterligare. Vid refererandet i gårdagens Aftonblad af grefve Sparres yttrande i frågan om antagandet af en ny civil-lag förekomme:: Grefve Sparre började med den uppgiften att Sverige står i det Europeiska nstatssystemet 83 ensamt, att man kan betrakta det a!ldeles serskildt. Likväl gick han in på hvad som rörde Frankrike c Hans yitrande var likväl ensligt hvad haa i en skrifvelse till red, säger: Må da: tillåtas mig att vid framställningen af vår sedniste lagstiftningshistoria kesta en blick äfvan utom fäderneslandet; ty Sverige står icke så isoleradti Europa, så utom inflytandet af dess civilisation eller der herrskanda åsister, ett man vid framställningen af tilldregelserna izom vårt land kan underlåta att bitrakta tilldraielserne utom detssmma. För öfrigt skill grefve Sparres anförande blifva infördt i sin helhet, så snart justeringen försizgått och mean af detsamma kan erhålla del. — ali — . — Vi upptega här Borgareståndets diskussion om den nya föroslepna Civillagen. Hr Ekenman bifö:l det resultat, hvartill utskottet kommit, nemligen att ständerna nu icke kunna ingå i pröfaing af och antaga förslaget i sia helhet, emedan lagverket ännu ej fått den fulländning i formen, som 4840 års sänder åsyftat; men ogillade de motiver hvarpi utskottet grundat sitt efslag och ansåz ofvananförda ekäl vara tillrickli t, samt att msn ej genom satt, som utskottet gjort, förklara lagreformer i sin helhet ej vara rådlig, borde binda händerna på en kommande lagstiftande församling. Hr Billström vederlads de betänkligheter man sttrat emot en fullständig lagreform och ansåg att man borde vara obekymrad om den ef utskottet åberopade menisgen hos 4810 års ständer, samt att, di mean under loppet af en mängd riksdegar gifsit ansleg för nimnde ändamål, det vore tid att komme till något afgörande. Hans förslag att ståndet, utan att godkänna utskottets batänkligheter mot lagrefor mens geromförande i sio halhet, skulle låta det bero vid utskottets utlitande, blef slutligen antaget som ståndets mening. Hr Gezelius gillade utskottets utlåtande, hver! varsamhet och ytterligare beredning af frågsn åsjf tas, och trodde att äfvan de, som ej godkände d2 omdömen som uti utlåtandet blifvit klandrade, kun10 bifalla detsamma, enär afslaget ej grundsde sig på dessa omdömen, hvilka vore att anse som en indlviduell tenke hos utskoitet, men ej bindande för titets ständer. Hr Björck visade huru man behandlar reformfrågor i vårt land, genom att jemt undanskjuta dem och sedan förhållsnderaa ändrats, har man slutligen sekat behofvet af all reform. Så hade men nu i 40 år hindrat lagreformen. Man hade talat om 1810 års ständers menisg; den kunde åtminstone ej afse förbättringer 4850. Ea ny lag borde visserligen ej ställas öfver folkets uppfattning, mena den borda dock ge folket lyfiniog. Kontinuiteten uti ständernas åtgöranden vid särskilda riksdagar vore att värdera, man den borde hafva ett mål. Omlagreformen skulle bero af en enskild person (J. O.) och hans deltagande elles icke deltagande uti lagberedningens arbeten, skulle rågat lagförslag aldrig blifva färdigt. Då utom J. O., äfven två ledamöter af högsta domstolen haft rätt att de!taga uti lagberedniogens arbeten, vore dst obehöfligt att förslaget utgick i form af en kongl. proposition, dåj i alla fall högsta domsatolsn får deröfver yttra sig förrän Kongl. Msj:t afgör fcågan. Så vidt man ej tror s:g kunna stifta en absolut fullkomlig lag, vore det skäl att bringa ifrågsvarande till afgörande, hvarpå han, i det han begärde återremiss af utlåtendet, yrkade. Hrr Rudling och Wetterberg biföllo utlåtandet, oakxtadt de ej delade flera af utskot:ets åsigter, samt betraktade en återremiss ändamålslös, enär ändå ej uodsr innevarsnde riksdeg civillsgen kunde hinns afgöres. Ht: Lagergren delade dessa äfvensom hr Gezeli: åsigter, ansåg att ett nytt lagverk j kan antages, om det icke has Kgl. Maja får stöd; det behöfver en jylik auktoritet, om det skall kunna tillintetgöra verkningarre ef de stridigheter, som deraf skole fratckallas, gam: mensda att 1734 års lags förträfflighet kommit af dena lånzsamhet hvarmed den ifrån 1680 blifvit bearbetad. D:t skulle vara omöjligt at: så en gång, särdeles under en fyrdelt reprasentation, å ett förslag genomfördt, uten i belker eller miaire delar. För öf igt behödes mera en ny krimisa!-, än civillag. Hr Engzell hade ett lingt historiskt föredrag, gående tillbska ände till Erik XIV, bhvysridland annat omtalades att 490 år had3 åtgått innan 1734 års lag Nifvit färdig och dszna vore ett sidsnt mästerstyc ke, att utländniogar bitsomrmit för ati derom tags kännedom; att vår lag vora Felig. ty den hade kommit från folset, ej från regente2, som den romerska agen i anira länder. Naturligtvis godkändes utsk:s utlåtande. Avanså af hr Ek. Hr Petre: I denna diskussion ärnar jag icke serdeles mycket fördjupa rig. Blott det vill jag, i enedning af hr Engzolls sisia yttrande, erinra, att i fall nya lagförslaget endast på det af honom antydda sätt kunde antagas, vore aldrig i tidernas tider aågon förhoppning om lagreformens framgång. Vid öregåerds siksmöten har jag om denna reform framställt erinriogar, som väl för ögonblicket icke vari: uen påföljd, men som dock icka i verkligheen burit åsyftad frukt. Den sann kyldiga orsiken sill logreformens iråkade missgynnande ställning, är buvudsskligen att söka i sammensättningen af närvarande minire: Då densamma i allmänhet ssksar reormerande grundsatser, då den icke lifvas af R fast oca bestämd föresats, att med samfält kraft verka för denaa så länge förberedda och förordade reform, då den deremot snarere är fårdig att motarbeta all systematisk legreform och endast medgifva örändrioger i några få spridda delar — då är irgen anledning tro, att det nu löasr mödan att härom uttrycka öpskniogar och framställa anmärkningar. Möjligtvis! skula dock en ljusning kunna inträffs, om, vid invarande riksnöte, borgareoch bondestånden icke!