Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

börjat att deråt Jemna uppmärksamhet. Snart fattad af en verklig oro; an-r han något hemligt bofstreck. Då han gifvit sina befalining:r åt värdinnan, iaträder ban åter i Paqaita; kommare. Hvilket skidespel! Hanz stackars älskarinma ligger äpnu med hufvudet lutadt i sina härsder, utsträckt på golfstenen. E:t rof för de förfårligaste qval, skyndar ban att uppresa henue. Sedan hon något hemtat sig, barättar hon honom, med vilda blickar, hvad hon Byss seit och hört; bon tror sig utan räddaing förlorad. Nejo, säger Pedro med ea fast ton, bhimden skall ej öfve-gifva oss. Mod och lugn, Peqaita! Aro vi ej skapte för motgåmgar? Posadans tjenstflicka, Carmen, kom i detta ögonblick, för att uppiaka en tarflig; aftonmåltid. Hoa kastade en sorgsen och medlidsam blick på de två unga rssande. Hennes ansigte uttryckte firvirrivg och deltagande; å man sig hennes oroliga uppförande, syntes det tydligt att hennes bjeria ville tala, men t fruktan hindrade henne derifrån. Paquit2, återtagande maschinmessigt sin korg på armen, itsom för att lemna stället, nalkade långsamt, dörren. I Guds nian, gå inte utl sada tjanstflickan hastigt och med låg röst; värdshuset är omgilvet af röfvare Jag vet dets, svarale Paqaita, och hvem hota de? Er och honom. Hvad hafva vi gjort dem? Det vei jag iate. De hafva afskyvärda laner. Emot 0:s? Ja visst.n Hvad! Fins det ictet medel till räd.ning ? rågade guitarreroo. Kanske. Tåla er en qvatn Hvad boppas du på?s Processionen.n Huru? Pilgrimerna komma snar!, jag skall springa och möta dem.n (Foms. följer.)