Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 3

förflutna, resa sig håren på min bjessal Per är mig Nkgiltigt om jag får återse mitt lend och min fermilj, fast jag är säker att jag der skulle vara en mycket bra karl; jag st ulle blif-va tokig i min hustru och mina b.rn så fort jag skulle få några; jag skulle ej omgifva mig med anrat än hederliga varelser, :å vida der finns några mer. Jag stulie slå mig på åkerbruk, små får, mjoläckar, fjäderä och ktalvar; det skulle vederqvicka mitt bjerta. De:su!om, oss emel!an sagt, stule ag gå hvar sör.dag till min mors gra; den goda qvirnan, som hyste sådan ömhet för mig: och der skulle jag, liksom i mira glada barr. domsdagar, då hon lät mig smeka riset för min katches, återbörja att bedja Gvd. Hvarföre inte börja med det strex?, Fy! Hur skulle d t passa ihop med mina vanor? Man måste inte bl:nda kramsfågel med sillsallat; jeg är väl inte, Gud vare 10, en: dan narr heler. Nej, nej, bvar sök på in plas. Det skulle vara smånät att bräta scm ett lam, då man måste tju!a som en varg. Då jag inte mö:dar mer, skall jag bedja. Tyst, jag känner det på förband; om jag undslipper bajor ettern:, hulregnet, frossan ceh bospitaterna, små behållningar af banditverket, skall jag uppnå en såtlig å!derdem.v Gud skoll gifva dig det, hoppas j:g. Hälsa berom då cu beder. fögande detia, strök den frenska sergeonten, trotigt sina mustascer, med n naiv uppriktichet, cch trodde sig vara en djup tänkare; ech midt ibland närvarande illgärningar, drömde han intet annat än om kommande dygder. Martarin, hede, såscm vi förut seit, prestnterat det unga paret som u .dsuppit bledbadet i Tarragona, för generalen enchef för arm een i Arragonien. Paquita hade, på grefve Suches föranstaltarde gena-t blivit upptagen bos en kögre embetsmans maka. Madame Eeauvalois