Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 3

det sednare är fallet, men vi skola öppet nämna anledningen hvarföre så förekommit oss; helst detta omnämnande tillika kan medföra sitt intresse för en och annan allmän fråga af vigt för publiken sjelf. Till en början: hvarföre gör utgifvaren den citerade åtskillnaden mellan medelklassen och folket? Eller, för att gå till det efterföljande, hvarföre betecknar ban med folk2t just nde läsare, som sakna den allmänna bildningens elementer,? Det må vara, att ett visst språkbruk så begagnar ordet folk: hvilket starkt påminner om den höga herrn i landsorten, som en söndag med sura miner spatserade på kyrkvallen, och som, då en bekant frågade honom hvarföre han ej gick in i sockenstugan der allt folket redan var samladt, utbrast: ,ir jag folk, jag!n Det ligger mera vigt, än man tror, på användandet af benämningen folk för nationen i det bels, således äfven medelklassen (och alla klasser) inberåknadt. Utrotandet af det så mycket omtalade strecket, som här i och för sjelfva bildningen ganska prekärt och godtyckligt uppställes, är lika angeläget, som undvikandet af det streck man velat uppgöra efter förmögenhetsgrund. Hr B. kan alltid genmäla: nåväl! låt bli namnet folk; min mening är allenast, att en mängd menniskor finnas i landet, hvilka sakna den allmänna bildningers elementer, och för hviika jag icke skrifver, emedan jag icke ... 0. s. v. Om bär med den milmänna bildningens elementen blott menas konsten att flytande läsa i bok och att intressera sig för skrifter i mer invecklad eller upphöjd form, så bar genmälet sin riktighet. Men denna konst och detta intres:e äro icke liktydiga med bildningens elemener, ehuru man kan säga, att de till en god del utgöra vi koren för e nående af vissa bildningsslag och flere bildningsgrader. Vi bafva anfört detta, emedan längre ned på samma sida en framställning göres, som, så förträfflig den är i hela sin förra afdelning, dock på slutet kommer till en viss motsägelse, hvilken synes oss stå i inre sammanhang med det ofvanföre anmärkta. Tidskriften yttrar följande tänkvärda ord: i Då det engelska ordspråket säger ett okunsksp är makt, så vil detta säga ingenting mindre, än att intelligensen är det menskliga somhållets verkliga och naturliga regering. Upplysningen skapada med dena frarska revolutionen af det tredje ståndet en politisk maki: samma upplysning skall en gång göra detsamma med det fjerde. Filantropen anstränger sig att höja de arbetande klassernas sedlighet och upplysbing; dessa berödanden skola sluta med dessa klassers politiska sjelfständighet, cch den rätta filantropisn bäfvar ej för dessa resultater. Men utan denna upplysning, denna på sann grund byggda sedliga och andliga förädling, tjena alla revolutioner till intet, och Cobden, en af det industriella framskridandets kreftigsste och upplystaste målsmän, har vågat för Storbritanniens arbetande klasser utsäga denna sanning. När J stärgt edra krogar, när J blifvit gudfruktiga, arbetsamma, sedliga och upplysta medborgare, då skall ingen hafva makt att neka eder de politiska rättigheter som J eftersträfven. Dessförinnan skolen J ej kunna bruka och bevara dem, om de också skänktes eder. Det har fordrats långa och smärtsamma erfarenheter å båda sidor. både hos regeringar och arbetsklasser, för att göra denna sanning insedd och behjertad. Det är endas! genom frihet som menniskan uppfostras till fri het, emedan frihetens väsende ej är något färdigt och absolut, utan ett evigt och oafbrutei vardande. ) (Forts.) 4 ltilens kursiveranda nå sina ställen är af Å. B.-red