Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 2

törre verkan och betydelse än blott för ögon-l licket, eller om det gäller att bestämma hvadl:i rättvisan kan å ena eller andra sidan anses ordra att uttala, så bör man icke heller af en lott konsideration låta afhålla sig derifrån. Af en sådån anledning är det som vi, jemte nförande af hr —u—:s recension öfver Figaros oröllop, och jemte det den må gälla med all len auktoritet hr —u—:s välkända firma kan sifva deråt, likväl anse för en pligt att annärka några omständigheter, hvilka deizs icke ramträda uti denna recension, dels, enligt vår sigt, måhända icke blifvit med fullkomlig ;väld uppfattade. Vi instämma sålunda fullkomligt uti det rackra vitsord hr —u— gilver åt m:lle Michals ång i grefvinnans parti: och än mera, vi hafva ällan hört någon debutant, som hos os; väckt tt så stort intresse och synes kunna i musisaliskt hänseende lofva så mycket för framtilen, som denna unga sångerska, om hon fullöljer sina studier med samma framgång som hittills. Eikaledes lärer det ej kunna bestrilas, att m:lle Michals lyckliga exekutien och den rena stil hvari den sker, till någon del bör tillskrifvas den ledning hon på sednoare tiden och under inöfaingen af denna roll haft ai ir Gäntber. Deremot anse vi att det skulle vara en orättvisa att vid detta tillfälle förNigå hvåd som likväl icke synes af hr —u—:s rtikel, nemligen hvem det är som förtjensten uf ml Michåls bildning såsom sångerska ifrån början tillhör. Det skall derföre utan tvifvel vara intressant för publiten att erfara, och endast en förtjent gärd af erkönsla att nämna, att det är hr Isidor Dannström, som man har itt tacka derför. Det var neml. hr Dannström, som först fästade uppmärksamhet på m:ll Mishals ovanliga röst, för omkring 4 år sedan, lå hon, stadd i stor fattigdom, för sitt uppevälle spelade på den s. k. södra teatern. Hr Jannström uppsatte då en subskriptionslista sick omkring dermed och samlade en liten umma för att skaffa henne det nödvändigaste, amt gaf henne en längre tid kostnadsfri un lervisning, tills för halftannat år sedan, då ban skäffade henne engagement såsom elev vid songl. teatern, hvilket i början till och med cke lärer skett utan svårighet. Det är såleles under hans ledning, söm hon lagt grunden ill den riktning af sina musikaliska anlag, som nu så fördelaktigt framträdt, hvilket för öfrigt vå intet sätt förringar värdet af den ytterligare itbildning de erhållit genom br Ginther. Vi anse, såsom sagdt är, rättvisan fordra ati framhålla denna omständighet, egentligen derföre, att uti hr —u—s recension förekommer det tillägget, att m:lil Michals sång rättvisar or Gänthers val till sånglärare. I sig sjelf vore härvid intet att anmärka, om man ej illika kände, att hr Daäinström var hr Gänhers medsökande till nämnde befattning, och let nyssnämnda omdömet, framstående såsom vär sker, sålunda lätt kunde anses såsom indiekt riktadt emot hr Dannström, hvilket syn aerligen i det ifrågavarånde fallet vore högst partiskt och oförtjent. Att en sådan mening gunde dragas af framställningen, otvifvelaktigt atan att vara åsyft:d, dertill kunde man så nycket lättare vara frestad att sluta af de, ill en del kanske nog mycket uppsökta annärkningar, som i hr —u—Ss artikel förekomma vid fröken Boyes spel, hvilken sångerska, såom man vet, helt och hållet är hr Dannströms elev och icke sjungit för hr Gänther. Ivad för öfrigt det af fröken B. utförda Che ubins parti beträffar, så underkänna vi visserigen icke den uppfattning deraf, som blifvit skildrad såsom den riktiga och med författa sens mening öfverensstämmande. en man var ofta äfven hört, att en konstnär såsom nan säger, skapar en roll; och det kan icke nekas, att fröken B. sisom Cherubin gjort detta på ett sätt, som till en ej obetydlig del bi dragit till den vogue, operan erhållit denna sång, mer än kanhända någonsin förut, och vilket bäst visade sig på ett indirekt sätt vid sista representationen, u!i de omdömen som lå röjde sig hos publiken ang. roHens dubblerande genom m:lle Linderotb, hvarom vi relan yttrade oss i gårdagsbladet. Här kommer man också att fästa sig vid den omständigheten, att m:llLinderoth uteslutande varit hr Gänthers elev, likasom fröken 30ye helt och hållet, och m:ll Michal till stor del varit hr Dannströms. Såvida af hr —u:s— artikel någon tydning drages till bedömandet sf frågan emellan hbr Dannströms och Gän:hers förtjenster såsom sånglärare, så har publiken haft hästa tillfället dertill genom jemförande af fröken Boyes och m:ll Linderoths sång i Cherubins parti. Vi kunne i detta afseende icke undertrycka den tankan, att icke alldeles fullkomlig oväld framträder i ,emförelsen emellan tonen af anmärkningarna mot fröken Boye, och det serdelez skonsamma och välvilliga omdömet om m:ll Linderoth. Men hvad man fullkomligt såkert och utan misstag kan påstå, är att det låg en stor brist i omdöme hos hr Giänther såsom sång!ärare att tillstyrka eller utan reservation medgifva ro:ll Lindrotbs framskickande att dubb era fröker Boye. Dendel af publiken som sett och hört båda, må döma. Vi keklaga, om de.sa anmärkningar icke kunrat framställas, utan att på ett mindre behagligt sätt träffa m:ll Linderotb, som i flere andra roller spelat ganska nätt, såsom man t. ex. serskildt erinrar sig från Barnbusbarnen af br Jolin; men ett sådant obehag, hvaraf vi för od ci tillhala DadrAaA Iöäesgonrda cr vmsanaet från)