Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 2

Hellst jag trifves dock; Högre än all verldens under, Dig jeg älskar ock! Denna muntra refräng var knappt gutad förr in ett utomordentligt buller höres utifrån. Trummorna hvirfla, trumpeterna ljuda; bullrande fanfarer efterfölja på afstånd. Krigsoch segerrop. Vänner! Generalen en chef! ropar sergeanten åt sin tropp. Ian båller sitt triumferande intåg. Hör, hör ! Till vapen! Det är hann Matarin cecb hans kamrater skynda sig genast på sin post, för att vänta hjelten. Hvar och en beger sig under sin fana. Ordning och lugn börj: att återfödas. Suchet, lika skicklig administ:atör som tapper krigare, beklagade de grymheter, som han ej kunnat hindra, och som hans tappra legioner hade begått under stridens yra. Hans öga vände sig med fasa och sorg ifrån de likhögar som voro uppstaplade ängs gatorna, för ait bana en väg för honom. På en gång genombryter sergeant Matarin hopen. Monseigneur! sade han med rörd stämma till den ankommande marskalken af Frankrike; två offer hafva undsluppit blodbade. Ack! de äro kanske de enda. Tillåt att jag presenterar dem., Gerna!l svarade general en chefen. I ögonblicket kasta sig Pedro, med sin gitarr i handen, och Paquita, med sin svarta slöja öfver hufvudet, till segrarens fötter. Hvilka ären j? frågade Suchet. Ackl svarade cataloniskan med stammande röst och förvirring i sina anletsdrag, vi äro dödens trolofeade.n IV. RÖFRARNES POSADA. ) Flera dagar hade passerat; krigets och plundringens rysligheter hade helt och hållet upp) Possda betyder herberge eller värdshus.