Aftonbladet – 11 februari 1851, sida 1

Hatbieus (de fa Dröme) tal i Nationalförsamlingen d 27 Jan. I Aftonbladet (N:o 534) har förut varit ic octhet relosjordt för den debatt som ofvanvmnde dag blef en följd af Howyn-Tranheres interpellation mo: den pya ministeren Poris. Mathisu uppträdd: då, enligt hvad örr blifvit aniydt sisom represeataat för det epublikanska partiet. Hans tal, som sanno. ikt skall läsas med in:resse, återgifves här nera fullständig: I Det händer någon gånz ett vi tiga, di högra si. lans representanter tale; men vi bafvs ännu icke: eslutat oss att öfvergiva försvaret för konstitutio-: on och för foikats u:valde. (Bifall på vesstra ed an) Ja2 ämnar icke såsom den hederrärda hr Howrn-, l Trapchere förebrå den verkställande mskten för att. iafva valt ett kebirett utom parlamentet. Jg har tid ansett praktiska män för bättre än frafmaka-. ge (Skratt.) I den konstitusrande förssmlingen var jag af den anken att en min sterbefattoing var oförentig med, olk-representantkallst. Denca min tanke har al. id förblifvit donsamma. Jag vill heldre hafva förjaltande ministrar, än tslaade ministrar, (eka) y bved är vår parlemenotsriska regeringsform3 bi, :oria under d2 sednaste trewiofem åren arvnat än n historia om ministerintriger!? (Ja! Detär sann! Bravo!) Jag vill derföra såsom republikens prosident bafja ministrar som handlas; man ministrarne fi derföe icke urakilåta at tals, under försvändning att! hendla, eller underlåta ait handla, under förevändning att tila. (Skratt.) Hvad jag således har att anmärka mot republieng president, det är ingalunia at hafva utnämnt ett ksbinsit utom försemlingen, åtminstone! cke hvad sjelfva denna handling i och för sg sjelf betröffar; så framt icke något kunde vara at anmärka mot efsigten elier meningen. Men hvsd jag ogillar, är bidskapst af den 24 Janusri, bide i afs:ends på form och innehåll. Dess innehåll är nemligen lika inkonstitutionlt, som dess form är föga passonda. (Bifail på venstra sidan.) Jag ken icke, jag säger det rent ut, dela hr Ju stitiomini i sterns åsist om statsmakternas oafhängighet. Nej! verksiällsnde mekten är icka obero nde a? den !sgsiiftande makten. Det finnes icke en enda: punkt i konstitu ionen som icke vederlägger edert påstående; och om jag skulle g2 mig ia i en utveckling af konsti:urionsns principer, huru många argumenter skulla jag cke då finna emot detta påståsnde i budskepe! Hela frågan kan emedteriid reduceras till dessa två ord: lagstiftande makten bofaller, testämmer; verkställsnde makten utför; ja, såsom dena hedervärda hr ILsamartine nyligen yttrat, varkställanie maktena står till den lagstiftande i attd-les samma fö hållande som armen til hufvudet. Och ru vill jag fråge: när har rågonsin armen kunnat göra sig oberosnda af hufvudet; när har verktyget blifvit obercenda af den tanke, som dettjsnat? (Lifligt bifall på venstra sidan, — Brevo, Bravo!) Om en konflikt uppstår, om en siuid utbrister, så får maa icke derför anklaga honstitutiosren; det är icka den som är skuldsn derför. Om rspublike23 president, hvilzen icke är militär, scm br Jules de Lasteyrio så riktigt, så maliciöst anmärkt (skratt) — — —; om, säger jag, han som icze är militär, håller revyer; om man vid dessa militir-revyer upphäfser inkonstitutioaella rop; om da generaler som vilja sätta sig emot dylka upproriska manifestasioner efsittas; om de offic:rare som uppmuntrat dertill blifva befordred:, — ir deta då konsiitutionens fel? Är det konsiltutio nens fel, om de elyseiska tidnjsesorganerna i sex månader utöst emädealser mot pationalfirsemlingen? Är det konstitutionens fel, om hr Bonsparte icke begripit, att han, då ban antos titeln ar republikeas presideat, i och med det samma måsta ajstå från titan alpretendeni? (Låagvariga bifal!syttringer på venstra sidan. — Rörelse på högra sidan.) pt TN DTI SNS STRASSE OO OSS ITA