orbudssystemets anhangare, och visat nurusom lessa invändningar egentligen bestå uti antaandet af utgångpunkter, som alldeles icke exitera, utan äro uppdiktade, såsom t. ex. det ej ällan upprepade påståendet, att de; som önska tt liberalare system, skulle yrka på borttaganlet af all tull, o. s.v. Det torde vara ganska yttigt att lemna en vidsträcktare publicitet åt frågavarande framställning, som derföre bär neddelas: Uti ett för icke så länge sedan utarbetadt förslag till tulltaxa för inkommande varor, har, ur praktisk synpunkt, sökt bevisas de stora, och i min tanke, obestridliga fördelarne af ännu gällande förbudsbestämmelsers upphörande och utbytande mot afpassade, tillräckligt skyddande tullsatser. Rättsenligheten af en sådan förändring, nyttan deraf för staten, det verkligare och varaktigare skydd, som derigenom skulle beredas de inhemska slöjderna och fabrikerna, hämmandet af den förstörande demoralisation, som har ett säkert rotfäste i de mörksens gerningar, hvilka äro oskiljaktiga från öfverträdelserna af tullförfattningarne, äro allt sanningar, som förekomma mig och många, ja, jag vågar säga flertalet af dem, som allvarligt och opartiskt tänka i dessa ämnen, så klara och öfvertygande, att de motsatta åsigterna tyckas vara besynnerliga, nära nog obegripliga. Det gör dock icke tillfyllest, att man ogillar dessa åsigter, man måste vederlägga dem och söka bevisa deras haltlöshet. Min uppgift för detta tillfälle blir fördenskull att egna en kort granskning åt en och annan af de satser, dem prohibitifsystemets anhängare ofta anfört och ännu i dag till stöd för detta system upprepa, och hvilka, märkeligt nog, ej mindre gjorde sig gällande vid sednaste riksdagen, väl ej hos det urval af sakkunnige män, som förberedde och utarbetade tullfrågorna, men hos pluraliteten af de beslutande riks-stånden, än även utöfvade den inflytelse, att jemväl regeringens i en friare ande vid samma riksdag aflåtne nåd. tulltaxeproposition, vid ärendets slutliga pröfning, i de flesta delar åter frånträddes. En af dessa satser är den: att ställningen så inom som utom landet är missgynnande förl genomgripande förändringar itull-lagstiftningen, eller med andra ord, att rätta tiden derför ännu icke är kommen., . Denna framställniog skulle man svirligen vågat göra, så framt man icke till grund för densamma helt enkelt lade ett påstående, neml. det om föräodringens genomgripande art, utan att anse sig förpligtad att detsamma bevisa. Ville man på handelsgemenskapen, skiljda länder emellan, tillämpa en rationel tullbestämningsgrund, kunde man visserligen, och det utan någon öfverdrift, påyrka ej allenast alla lörbudsbestämmelsers borttagande, utan äfven att tullskyddet för all inhemsk näring ej borde lå öfverstiga 40 procent i tullafgift å utländska varors verkliga värde. En sådan förändring kunde dock med skäl här i landet kallas genomgripande,, och blefve, om än iheoretiskt riktig, dock, enligt min öfvertygelse, bestämdt skadlig för Sveriges inhemska industri, till följd af den rigtning densamma erhållit. När pu denna rigtniog emellertid en gång är gilven och, såsom grundlagd i långt fram-s farna tider, vunnit likasom laga häfd, inse äfven hvarje sarsad och klok tänkare i dessa ämren, att det är en pligt, en nödvändighet, att med synnerlig varsamhet ändra densamma: : men deraf följer dock ingalunda, att de exclu-l: siva fördelar, som vid vissa mnäringars första grundläggnirg kanske nog oförsigtigt gåfvos. skola fortfara för evärdliga tider eller ännu sedan dessa närirgar hunuvit få fast fot och oansedt ett sådant fasthållande af de exclusiva fördelarne uppesbarligen strider emot ett ätt visligt afvägande af samhällets öfrige medlemmars billiga anspråk. Mea det var icke heller någon genomgripande, någon omstörtande reform i tullafgiltsbestämmelserna, som åsyftades genom Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdagen aflåtne och af bev:s-utsk. i allmänhet understödåe förslag om tullafgifternas bestämmande li till 25 9, å värdet för de varor, som hittills varit förbjudne eller med högre afgift beag de; och såvidt jag kusnat förnimma, hafva del: flesta af dem, som uppträdt för ett friare handelssystem, instämt uti denva billiga hufvud-) grund för en tulltaxeförändring; ja det ha msdgifvits, att de inhemska räringarne böra både kraftigt och på ett utförbart sätt skyddas och, med hänsigt till den ojemnhet hvarmed Sveriges slöjdeoch fabriks-industri är utbildad. har de: äfvea blifvit yttradt, at! flera fall förefiunas, der de, nyssnämnde tullagiften af 23 ?N, kuvde, åtminstone ännu någon vid, tåla en förhöjning. Någon genomgripan de, eller hvad i andra ord dermed måste menas, någon för den inhemska industrien obillig eller på densamma förstörande inverkande förändring har af kandelsrihetens sanna vänper aldrig varit åsyftad, mind.e bsgärd. Då sålur da den för ofvan anförda satslegde grunt sskrar den väsendtliga egenskap att vara enlig mec verkliga förhållandet, blifva äfv-n de derpå byggd: slutsatser af en obestärod och vacklande natur. Yt trandet att ställningen så inom som utom lendet ä: missgyncande för en förändriog i vår tull-lagstiftning är en klingande fras och kan liknas vid de: srapna skalet, hvarti man dock förgäfves efserleta kärnap. Såsom allmän grundsats kan man tili och med antega, att inga missgynnande förkållenden kunne finnas, som skäligen böra förbindra vidtagandet a en i kommercielt bänseende gsgvelig förändring, enär just dennas införande i sin mån bidrager till de tillfälliga ordes lättare fördragande. Men om mar äfven vill medgifva att krigsförhållanden till utländ ska makter, att oroligheter, mi.svexter m. fl. oiyckor inom lardet utgöra giltiga anledningsr till upp skof med vidtegandet: af behöfliga jemkningar i ev lends tull-legar; hvar finna dessa anledningar i Svesiges nuvarende yttre och inre skick? Afkoruogens vill sikets pu församlade stender sflåtne helsnings i al, af berättelsen om hvad i riksetyrelsen sig till dregit, irhemtos bard arrst, att fred är med als atrikes mekter somt att statens inkorster ingå jemt och till det öfverskjutarde bebopp att upphörandet ar en tillfällig beskattning kunnat föreslås. När, om cka i en så evrecm neriod hör det länga färvån