uppmuntran, gaf honom ett t embete. Att d var ett för stort steg för en ice-mästare, att bli va Landshöfding, bör ej påstås af Aftonbladet ell Allehanda, som varit förtjusta ö!ver vissa lieutenai ters upphöjelse till statsråd. Ja, men dessa hade, stället för embetsmanna förtjenster, politiska och 1 berala, som gå öfver alla andra. Skulle ej sådar kunna framdragas äfven till förmon för hr Bergman Var icke hr B. ordningens vidmakthållare i hu vudstaden, 1844, när pöbeln fick alitför länge hof och ofreda ärke-biskopen, innan någoa åtgärd dei emot vidtogs? Var icke hr B police-mästare 484 när presidenten von Hartmansdorff likaledes och ä värre bloitställdes, ehuru både police och förstärk militärvakt stoio i grannskapet, fårdiga och väntar de på befallning att upprätthålla husred och persor lig säkerhet? — Men hr B:s utseende för det suv räna folket värderades förmo!eligen icke såsom ma borde väna af de liberala tidningarne, emedan hai vid bögge tillfällen, s od under friherre Sprengtpo! tens Irdnad, och måste rätta sig efter denna. Su um cvique, tänka de liberala tidningarne. Må va ra. Men kanske säga de: oaktadt vår frisinnighet värdera vi dock ordningens vidmaktbål:ande,. Iså dant fall böra de ibäskomnma, att hr B. äfven va police-mästare 1850, då Kronprinsens förmälning gic för sig, under ett lugn och skck, som allmänt er kändes. Hr B. var det äfven, då det utpuffade Re presentationsörsleget afslogs, utan att dess motstån dare blefvo illa m:-dfarna. Förtjensten deraf tord man vil böra tillerkänna öfver-s åthållaren grefy Hamilon, och det med skäl. Men hr B. hade na turligtis i bägge hänseenden, både besvär och be kymmr, för hvilka man bör hålla honom räkning Man br äfven göra det, för det inre lidande, son han uan tvifvel känt, om han yelat, men icke fåt: 1844 och 1848, förfara annorlunda, än han gjorde I alla fall borde de liberala låta gå i qvittning han förhållande dessa bägge åren mot hans förbåiland 41850. tminstone vilja vi, för vår del, göra det, si väl emot honom, som mången annan. — — -— Ean tärskild fägnad gör oss Länets återbesättande under pågående Riksdag, och innan decharge-be tänkanlet kommit från Konstitutions-Utskottet. Ut nämnligen synes oss vara en antydning, att der Parlarentariska styrelsen, som är på upphällnin gen i selfva Frankrike, alltmer nalkas sin under gång i Sverige. Vi hoppas att våra läsare något hvar skol: finna sig uppbygzda af förestående tröstegrunder. Eller är det icke i sjelfva verket näistar rörande, när man tänker sig att förmälningshögtidligheterna kuade gå för sig utan attlug. net stördes? När man vet huru mycket stin ofta uppstår bland jungfrur och ungherrar, som löpa att se bruden vid bröllop hos mamsell Björklund eller i privata hus, hvilka befordringsmeriter måste det icke då innefatta, at! hafva kunnat hålla ordningen vid makt, när sjelfva kronprinsen skulle gifta sig? Vi anse för öfrigt ännu några ord för egen räkning påkallade i anledning af den nästan ovanliga känslighet, som på ett par håll synes hafva uppenbarat sig i anledning af anmärkningarne vid denna befordran. Man synes nemligen framför allt vilja insinuera, såsom låge i dessa anmärkningar någonting personligt mot hr Bergman. Deri har man, efter vår tanka, mycket orätt och specieit är detta fa!let hvad Aftonbladets anmärkningar beträffar. Vi tycka, om vi skola vara uppriktiga, rätt bra om hr Bergmans person, hans franka och tiefliga umgingessätt, och uti sjelfva den värma och häftighet, hvarmed han stundom utlåter sig, ligger någonting rättfram och dugtigt, om än blandadt med litet mera beräkningsbegär, än som kunde vara nödigt. Men orsaken hvarföre vi gjort ammärkning vid utnämningen är en helt annan, newmligen att vianse polismästarebefattningen, serdeles såsora den här varit uppfattad, att polismästaren hufvudsakligen betraktat sig sjelf såsom ett slags öfvergevaldiger eller om man för hederns skull hellre vill kalla det generalgevaldiger, som helt sin egen tid förnämligast upptagen med ransakningarna, icke pre cist utgöra ett fält att förvärfsa skicklighet och insigter i de mångartade och svåra administrativa embetsnannagöromål, som böra fordras hos en landshöfding. Emedlertid om nu polismästareembetet hädanefter skuile komma att betraktas såsom en ny genväg till höga civila embeten, så synes detta ock medföra en ny våda för de allvarliga studierna och embetsmannakunskaperma, hvarpå i alla fall måhända ej är öfverflöd.. Se der vårt egentliga skrä!, hvilket också tillräckligt angafs.