Uti den, öfver granskningen af Bankoverkets föraltning afgifna berättelse, hade revisorerne hänvist ill en af dem gjord, och i berättelsen öfver verktälld revision af riksgäldskontoret upptegen, framtällniog, hufvudsakligen innefattande att, enär Rie:s Ständer synas hafva åsyftat, att en fullkomlig fverensstämmelse vid styrelsen af deras båda peningeverk, banken och riksgäldskontoret, borde, med fseende å rikets financiella förhållanden, iakttagas, nen sådant icke blifvit i gällande instruktioner formigen uttryckt, kunde, genom denna brist, verkens ärskilda styrelser komma att vidtaga ej blott striliga, utan äfven någon gång hvarandra motverkande inanciella åtgärder; till bevis hvarå revisorerne anört, det, under granskningen af bankooch riksäldskontorets fullmäktiges protokoller inhemtade förållande, att på samma gång de förra inskränkt en ånerörelse, i ändamål att ej vidare öka den utelöande sedelstocken, hade de sednare eller fullmäkige i riksgäldskontoret, med stöd af sin instruktion ch till följd af Kongl. Mej:ts i detta afseende gjorda ådiga framställning, beslutat att tillhandahålla all-! nänna rörelsen en disponibel andel af riksgäldskonorets kontanta behållning, till beloppet öfverstigande len summa, som bankofullmäktige velat samma röelse betaga; och syntes ett dylikt förhållande ådasalägga det felaktiga deruti att ej den ringaste beöring med hvarannan vore styrelserne af ifrågavaande verk anbefalld, hvarigenom en sådan oegentighet kunde förekommas och större enbet i åtgärler vinnas; hvadan revisorerne, för att söka bereda nöjlig rättelse, härå fästat Rikets Ständers uppmärkamhet. I afseende å förevarande fråga har utskottet afl oankofullmäktiges protokoll erfarit, att, sedan del ander den 49 April sistlidet år fattat sitt. ofvanbeförda beslut att inskränka en del af handelsoch näringsdiskontens utlåning, jemte kassakreditivrörelmen, riksgäldskontorets styrelse kort derefter, i ändamål att dels underlätta allmänna rörelsen, dels bereda en ökad ränteinkomst åt kontoret, låtit offentigen tillkännagifva att detta vore i tillfälle att, genom uppköp eller belåning ef vissa inrättningars räntebärande obligationer, tillhandahålla och utlemna någon del af kontorets kontanta behållning; så hade, med anledning af denna stridiga åtgärd, bankofullmäktige, hos hvilka kommit i öfvervägande frågan om nyttan och ändamålsenligheten deraf, att i de för banken och riksgäldskontoret utfärdade reglementen det stadgades, att beslut, som af ena verkets styrelse vidtoges i ämnen, hvilka egde inflytelse på allmänna penninges ällningen, borde styrelsen öfver det andra verket delgifvas, funnit sig förpmlåtne att till fullmäktiges i riksgäldskontoret kärnedgm öfverlemna det hos bankofullmäktige, rörande den vidtagna inskränkningen i bankens utlåning, förda protokoll. Öfver revisorernes ifrågavarande framställning hafva fullmäktige i riksgäldskontoret sig utlåtit, samt, uppå anförda grunder, förklarat sig anse någon sådan inbördes beröring och gemensamhet vid bankens och riksgäldskontorets förvaltning, som revisorerne synas hafva åsyftat, icke kunna för framtiden föreskrifvas, utan att de hufvudsakligaste ändamålen med dessa verks inrättande och tillvaro derigenom motarbetas och möjligen tillintetgöras. De vidt åtskiljda och olikartade föremålen för bankens och riksgäldskontorets verksamhet ådagalägga, äfven efter Utskottets öfvertygelse, tillfyllest, angelägenheten deraf, att dessa båda verk förvaltas, ful!komligt oberoende af hvarandra, så att, å ena sidan, banken må, utan inblandning af riksgäldskontorets styrelse, ega att för uppfyllande i främsta rummet af sitt åliggande att upprätthålla myntets värde, ensam vidtaga alla de åtgärder med afseende å sedelstockens reglering och öfriga för handen varande financiella förhållanden, som af omständigheterna påkallas, likasom, å den andra, styrelsen öfver riksgäldskontoret vara från bankens sida oförhindrad att, enligt de af Rikets Ständer utstakade grunder, verka för det ändamål, som med riksgäldskontorets stiftelse öfverensstämmer; vid hvilket förhållande och då utskottet anser banken böra, i afseende å skyldigheten att infria sina förbindelser, iakttaga enahanda förfarande, ehvad dessa förbindelser af enskilde personer, eller af riksgäldskontoret eller annat publikt verk innehafvas, och sådant, hvad riksgäldskontoret angår, så mycket heldre, som det är af största vigt att hvarje sammanblandning af statsverkets och bankens åligganden omsorgsfullt undvikes, helst bankens tillförene vid flere tillfällen inträffade obestånd städse härledt sig från dess förbindelser och transaktioner med statsverket, utskottet icke kan dela den framstä.lda åsigten om behofvet eller ändamålsenlighoten deraf, att föreskrifter meddelas till åstadkommande af en närmare öfverensstämmelse eller gemensamhet i beslut och åtgärder, beträffande bankens och riksgäldskontorets förvaltning; hvadan ock utskottet, för sin del, fumnit revisorernes ofvanberörde framställning icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda., I följd af en anmärkt oordning inom statskonto ret, och fiskalsembetets yrkande, att kommissarien Brakel måtte förklaras skyldig att första varningsgraden undergå, hade denne redan år 1849 afgifvi förklaring, men fullmäktige uppskjutit åtalets upptagande, för att bebandlas i samband med en annan anmälan. Utskottet har ansett detta uppskof oförenligt med 74 8 3 mom. bankoreg!ementet och derföre förständigat follmäktige, att åtalet till pröfning och afgörande företaga. Efter inhemtad kännedom af de åtgärder fallmiktig? vidtagit för fullgörande af d t, genom 441 i B -nkoreglementet, dem gifoa uppdreg att låta från och med 4849 års början i landsorten tilihandabålla allmänheten silfvermynt af V, och !,, riksdaler specie i utbyte mot eedlar å 46, 12 och 8 sk. samt 14 och 40 sk. kopparmynt; synes det utskottet, som skulle hittills begagnade sätt för spridande af silfvermynt å de lägre valörerne hafva varit ändamålsenliga. Angående inköp af räntebärande papper anmäler utskottet, att Bankens tillgång i dylika pepper, vid början af innevarande år, 1831, var följande: Riksgäldskontorets obligationer . . . 2,992,000: — Armeens Ackords-amorteringsfonds d:o 4,344 400: — Skånska Hypotheksföreningens d:o. . 580000: — Östgötha d:o d:o d:0. . 500,000: — 6:20 d:o — ställda å utländskt mynt . 512,000: — Smålands Hypotheksförenings d:o 0, ställda å utländskt mynt . . 266 666: 32. Summa Bko Rdr 6,1935,066: 32. Och anser utskottet berörde obligationer i allmän. het för Banken innebära nödig säkerhet, samt de å utländskt mynt ställde i så måtto ega företräde framför de å svenskt banko utgifna, att de förra börs kunna, i händelse af behof, med lätthet realiseras å utrikes ort, hvarigenom dessa papper för Banken erbjuda en fördel, som icke är förenad med öfrige, a Banken innehafvande, obligationer. Angående Tumba pappersbruk anmäla revisorerne a EE re a mr