hvars skydd man deri ej just fann garanteradt, ett förslag som ban dessutom ej hade rätt afgifva, alldenstund det angår en grundlagsförändring. — Rörande lagberedningens arbetssätt hade utsk. lätteligen kunnat skeffa sig underrättelse ochj utlåta sig lerom att J. O. ej deltagit i beredningens arbeten, vilket tal. dock ansåg ej vara någon synnerlig lycka. Han begärde återremiss. (Slutet följer.) ——E——AAAAA Utskottsbetänkande. Bankoutskottet har inkommit med sin Berättelse angående rikets ständers barks styrelse oc förvaltning. Då utskottet framdeles, vid behandlingen af fråsan angående låneoch kreditivrörelsen semt vid upprättandet af förslag till reglementariska föreskrifter, kommer att yttra sig öfver de samband härmed egande, i ofvanberörde berättelser gjorda framställningar, har utskottet här allenast upptagit sådans ärenden, som afse förvaltningen under den tid, för hvilken redovisning meddelas; varande dervid iakttagen den ordningsföljd, hvartill bankoreglementet samt revisorernes och fullmäktiges berättelser förenleda. Beträffande öfverstyrelsen anmärktes det ovanliga all, att vid 2:ne till den 24 och 28 Maj nästlidet ir med fullmäktige utsatta sammanträden för behandliog af ett hos dem anmäldt ärende, hvarken någon af de i bankostyrelsen deltagande ordinarie jedamöter af hedervärda bondeståndet, eller den för illfället i styrelsen inkallade suppleanten af nämnde riksstånd tillstädeskommit; hvadan ock beslut i anIsdning af den gjorda anmälan, då icke kunnat, emot stedgandet i bankoreglementets 41 af fullmäktige vidtagas. I avledning ef åtskilliga frågor, om huruvida vid hvarje förändring af göromål för tjenstemännen, serskilda arfvoden skulle anslås för nya uppdrag, ehuru andra förut varande, ofta mera besvärliga genom reorganisationen, upphört, förklarar utskottet sig anse billigt och rättvist att de tjenstemän, hvilka erhålla förminskning i sina ordinarie göromål, ålades att utan serskild ersättning fullgöra andra bestyr, mot svarande dem, hvarifrån de blifvit befrigde; hvilket ock med mindre svårighet, än nu är fallet, torde kunna ske, sedan uti de fullmakter, som utfärdas för en del bankens tjenstemän, icke upptages benämnin gen på den afdelning eller det kontor i banken, hvarest den utnämnde skall tjenstgöra, utan att hans anstäliande i den ena eller andra afdelningen ankommer på understyrelsen. Genom ett sådant förfogande synes äfven det uti 35 af bankoreglementet anvisade belopp af 4,500 rdr kunna mera odeladt användas för det dermed hufvudsakligen afsedda ändamål, nemligen lönlöse extra ordinarie tjenstemäns uppmuntran. I fråga om gjord anmärkning vid ränteberäkniogssättet i Götheborgs lånekoator för år 1848 och fullmäktiges i anledning daraf beslutade uppskof med pröfoingen af den utaf revisorerne för direktionen villstyrkta decharge, har utskottet ansett, att utan afseende derå, huruvida den åt 202 2 mom. uti 1845 års bankoreglemente gifna tydning må anses vara den rätta; likväl, att enär någon anmärkning vid det uti Götheborgs lånekontor begagnade ränteberäkvingssätt icke blifvit af revisorerne öfver lånekontoret uti den afgifna berättelsen framsiälld, fullmäktige bordt uti sin helhet godkänna den för dårektionen utfärdade dechsrge. Af en tebell utvisande köp och försäljning af vexlar finner man, att sedan sista riksdagen endast inköp af dylika skett sistl. år cch då till belopp af rdr bko 244,369: 33. Försäljningen uppgick till 18,092: 38; stämpel-porto m. m. till 509: 32 och er protesterad vexel till 2000, så att behållningen vid årets slut utgjorde 90,767 4. Åtgärderna bafva således hufvudsakligen inskränkt sig till indragning af de fordriogar, banken å utrises Ort sig förvärfvat, dels i följd af de under åren 1847 och 41850 uppköpta vexler, dels genom ränta och kapital-afbetalning ä de på utländskt myat ställ: da obligstioaer som banken innehar, samt dels genom försäljning af ett mindre parti spanska piastrar. Vinsten under alla tra åren 1848—380 på vexelhandeln bar utgjort 34,540: 46. 3, sedan alla utgifter och erfvoden till deputerade samt deras biträde utgått. Jemte armälsn, att hrr F. Schartau och C. D. Arfvedsson under ifrågavarande tid fortfarande innehaft uppdraget att vara deputerade i och för bankens vexelärender, har utskottet ansett sig böra meddela, att bemälde deputsrada på ett tillfredsställande sätt besörjt bankens wvexel-transaktioner. Apgående det bekanta af fullmäktige, d. 49 April 1849 fattade beslut, att, af den till utlåning genom handelsech närings-diskonten i S ockholm anvisade fond, en summa af 300.000 rdr tills vidare ej finge utlånas, samt a:t kassakreditiv åt enskilde, hvarför den då tillgängliga fonden på det hela ut gjorde 1,500,000 rår, tills vidare finge hverken vid aämnde diskont eller vid lånsekontoren i Götheborg och Melmö beviljas, hade Revwisorerne, med afsaende å den silunda vidtsgna åtgärdens vigt samt me tellicka kassans dåvarande belopp af omkring 5,67 000 rdr silfrer, an ett sig böra, å berörde åt gerd, fästa rikets ständers uppmärksamhet, hva:j. m te revisorerne enmärkt, att, vid bestämmandet den 23 dearpåföljde Augusti ef fonderne vid de särskil da diskontverken för nästingångna kreditivår, fullmäktige icke fastställt dessa fonder till högre belopp än som vid ofvan omiörmålda besluts f-ttarde voro dertill anvi ade, eller 200 000 rdr för handelscchb näriogsdiskonten i Stockholm, 400,000 rdr för låaekontoret i Götheborg och 300,000 rår för långe kontoret i 3:lmö, med tillsammans 4,500 000 rdr, avarlgenom alltså 350,000 rdr ef hela den i bankoceglementets 214 bestämda kassakreditvivfond, 1,850,000 rdr, blifvit tills vidare ifrån kassokreditivrörelsen och derigenom ifrån sil utlånisg undsnhållne. I an!edning af den förklaring fullmäktige gifvit öfver. denna anmärkning, bar Utskottet inh:mtat. att vid den tidpunkt, då de anmärkta besluten hos fullmäkfige fattades, sådana omständigheter varit för handen, som bordt förarleda farhöga för ökad silfverexport; att någon minskning i rörelsekapitalet icke, i följd deraf, kan sägas befra inträffat, enir någon indrognirg af redan utgiln sedlar ej ect rum, samt i allt rall de summor, fullmäktige beslutat icke utgifva, verit i förhållande till landets rörelsckapi:ai så rivga, att cfamma beslut ej kunnat derå medföras cågon särdeles inverken, utan egentligen böra betreaktas såsom innefautende ep nyttig entyden på möjligbeten af mera genomgripande förfogarden, att Utskottet förklarar sig ej finna ennat, än at ifrågavarande, af fullmiktiges pluraliket vidtegns åtgärder vittna om uppmärksamhet å de för -—A MM a —A mm R