ifverflödig. Det hade äfven varit vigtigt att J. O. ramlegt facta vid anmärkningarne mot Högsta Domtolen, emedan den blifvande opinionsnämnden derpå skall grunda sitt omdöme, och detta hade kunnat ske utan några sårande tillvitelser. För öfrigt var let bättre om J. O. af nit gått längre än instruklionen medgaf, än om han ådagalagt likgiltighet. Tal. önskade att Legutskottets utlåtande måtte godkännas. Hr Lindström yttrade, att han ansåg J. O. med största noggrannhet hafva följt både lagstiftningen och lagskipningen och med största frimodighet sträckt sin verksamhet så långt hen kunnat. Utsk. hade förbigått flera vigtiga ämnen, t. ex. om domkapitlens rätt i tryckfrihetsmål; om domares rätt att pröfva agens giltighet, o. s. v. Vid bedömandet af de misstag, som af J. O. blifvit begångna, borde man aga hänsyn till den ekonomiska lagstiftningens förvållande till den civila och obestämdheten af råmärena deremellan. Hen ville att ut!. lades till handlingarne. Hr Billström ogillade Lagutsk:s utlåtande, emedan det väl innehöll omdömen i vissa fall, men hade förbigått flera vigtiga frågor. Bland dessa kunna räknas 4:0 om briserna i lagskipningen och deras afbjelpande; 2:0 om domsres behörighet att pröfva en författnings giltighet; 3:0 om J. O. hållit sig inom eller öfverskridit gränserna för sin verksamhet. Hvad den 1:a punkten angår, hade det varit utsk:s ovilkorliga skyldighet att derom yttra sin mening, likaså öfver andra, hvarom tal. hufvudsakligen instämde uti hr Cederskölds förtjenstfulla anförande. Hvad tredje frågan angick, så hade utsk. bordt yttra sig öfver J. O:s försök att erhålla af K. M. lagförklaringar, som tydligen afsett förändringar i lagen, hvarigenom sålunda hans principalerslagstiftningsrätt skulle inskränkas, samt hans hemställan till konungen om lagföralags framläggarde, grundad på tvenne stånds eller på enskilda riksdagsmäns yttranden, hvilka han nästan afskrifvit och deraf dragit den slutmening, som han trott sig kunna vänta af Rikets Ständer. Tal. kunde ej gilla J. O:s af utsk. delade åsigt om lämpligheten deraf att det nya lagförslaget styckades, lika litet som hans förslag i fråga om tryckfriheten, hvars skydd man deri ej just fann garanteradt, ett förslag som ban dessutom ej hade rätt afgifva, alldenstund det angår en grundlagsförändring. — Rörande lagberedningens arbetssätt hade utsk. lätteligen kunnat skeffa sig underrättelse ochj utlåta sig derom att J. O. ej deltagit i beredningens arbeten, hvilket tal. dock ansåg ej vara någon synnerlig olycka. Han begärde återremiss. (Slutet följer.)