Aftonbladet – 10 februari 1851, sida 2

nn MM AR Huru många timmar hafva nu förfiutit? Ackl hvem kan veta det? Monserrats maka öppnar åter ögonen; hon är i okända hvaf. Et långt galleri utsträcker sig framför henne; det är en all af grafvar; och dessa ställen äro underjordiska grafhvalf. Smugglaren har nedsatt henne pi en grafs:en, framför hvilken en lampa brimer. Huru befinner sig Paquita på detta stället Ingenting är eaklare att förklara. Urhålkningn i brunnen hade gemenskap, genom en urderjordisk gång, med det omnåmnda grafhvafvet; och denna de dödas boning, utgräfd under en af stadens förvämsta kyrkor, hade en hemlig rappa som förde upp till kyrkans ingång, och som betäcktes, uti en af kapellerna i skeppet, af en knappt synlig fallucka. Pequia, sittande på en grafsten, hade en del 3f sina kläder uppbrända. Gomes, på knä framför henne, iakttog hennes återvaknande till lifvet. Hvar är han? sade Paquita, kastande en vild blick omkring sig. Svara: hvar är Monserrat? Jag har e; tänkt på annat än dig, på dig ensamo, svarar piret-n kallt. Han skulle väl hafva följt oss, Giomes? xNaturligtvi:.n Abl då han inte är med oss, är ban död; du bar mördat honom., Hade han inte att försvara sig med? Och smu;glaren smålog hemskt, Pisolen, som den faderlösa så länge hide :mellan sina händer, ligger på stenen bredvid venne. Hon återtar den, betraktar den, och itstöter ett bjertslitande skri. Lönnmördare! Pistolen är afskjutal Skulie du tro att Monserrat —?) Man hear skjutit bonom, och det ir du!, Hvad bevis har du derpå?, Boviget är här, fracför mina ögon; och se är är till och med mer än ett. Din mantel r öppen, jag ser en dolk i dn gördel; denna olk hade jag tagit från den insomnade maner, du har återtagit den från den mördade.n Paquitas raseri och förtviflan baröfvade bene nästen sitt förnuft,