Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 2

mans cirka 3600 qvadratfamnar. Alivarsamma bekymmer för rättvisan i landet. Sedan omkring ett år tillbaka hafva ganska betänkliga tecken begynt visa sig till en hotande framtid för rättvisans gång i landet, gepom den tilltagande mängden af vädjade mi! som inkomma till hofrätterna. Det var alltid att vänta, det antalet af de civila målen i dessa domstolar skulle ökas något genom lagmansrätternas indragning, äfvensom en liten årlig tillväxt dessutom naturligen uppstod i följd af folkmängdens tillökning samt nya näringar och rätisförhållanden. Emellertid troddes det dock icke att tillökniogen skulle blifva betydligzare än att kunnz medhinnas af bofrätterna, emedan det var bekant, att många rättsökande vädjade mot häradsrätterna till lagmansrätten afven i mindre mål blott för att uppehålla tiden. Häruti har man likväl bedragit sig. Det stora antalet mål som nu inkomma till hofrätterna, tyckes icke visa särdeles förtroende till häradsrätternas l2gfarenhet eller skarpsinnighet öfverbufvud, dock utan tvifvel med åtskilliga undantag. Förhållandet är nemligen, enligt hvad vi gjort 038 underrättade om, hvad Svea hbofrätt särskildt beträffar, ait, i stället för det denna hofrätt under de föregående åren minskat sina balanser från äldre tid, hafva under sistlidet år så många vädjade mål dit inkommit, att vid Januari månads utgång detta år hvilade i väntan på handläggning ett tusen instämda och vädjade saker. För att göra sig en klar föreställning om hvart detta kan leda, bör man veta, att hofrätten anses icke kunna medhinna mer än omkring sex hundra sådana mål, i anseende till de ransakningar och besvär i brottmål, som särskildt måste pröfvas. Om det fortgår på detta sätt, finner man så!edes, att de efterliggande målen skola öka sig hvarje år med fem eller sexhundra, och att vid tiden för nästa riksdags början skulle, om det går i ordning med frågorna, så att de äldsta skola komma först, hvarje rättsökande nödgas vänta minst fem år innan han kommer i tur till rättvisas erhållande. Hvilken stor olycka det är både för landets framskridande i välstånd och för den allmänna roraliteten, då rättvisan sålunda uppshålles, behöfver ej närmare adagaläggas. Det förhållande som vi här vidrört, är visserligen icke förut okändt, och har till och med förut varit föremål för en framställning itidningarne; men synes icke hafva väckt hela den uppmärksamhet, som sakens vigt påkallar. Svea hofrätt ingick nemligen redan den 1 Juni sistl. år med en underdånig framställning till regeskildrat, redan påfema farhågor, som vi här ökning i ärendena, som intill des tagen till: visat sig, och hvaruti hofrätten förklarade sig anse balanserna kunna expedieras utan tillökning i ledamöternes personal, om blott desse blefve fördelade på fem divisioner och så aflönades, att de kunde egna hela sin tid åt lomstolssessionerna utan behof af någon sysselsättning för sin existens. Uti den kongl. propositionen om statsverkeis tillstånd och be20f ishemtar man ock af det åtföljande statsådsprotokollet, att I. E. justitieministern, mtämmande i hofrättens åsigt om de befarade lägenheterna af balansernas tilltagande, förelagit den till rikets ständer framiagda begäan om ökadt anslag till hofrätternaa. Men det r ej alldeles utan förundran som mar, efter tt sådant erkännande, som är framställdt i anska behbjertansvärda ordalag ) finner, att. astilieministern sansett tidpunkten ännu icke, vara inne att i underd. hemställa om någon slags förändring uti hofrätternas nuvarande sam mansätltning och personal tem ) Vi anse eit utdrag af denna hr justitieNinisterns framställning förtjena isföras, så ly-), ande: D2 flere gånger framställde, nu åter förnyade, iskningerna om förbättrade lönevilkor för hofrät-! Res ledamöter och ijenstemin, förtjena, efter mitt !s ndöme, att särdeles afses. Såvida lagskipningeni all kunna ef öfverdomstolarne bekörigen Utöfras. i röras cundvikligen, att lefnadsvilkoren för de der I asigöranda icka fö blifva så knappa, att farhbågor-)c för sikuad ef framtida tarflig bergning och för!v tungandet af svåra bäringsbekymmer under trägen v h mödosam tjenstgöring afskräcka män, med utf irktara lagkunskap, erfarenhet och skicklighet, atti d dessa doms:olar söka anställning. Och får det!, ssförbållande, som för det närvarande eger rum 1ejlan hofrättsledamöternes eflöning och de växen-!F anspråken på deras duglighet, arbetsnit cch ute-!d tande egnande åt domaregöromålen, längre tidlal tisra, kan skäligen befaras, att sagde egerskaper,h a böra af öfverdomstolarao företräd: svis innehaf-li 8, snart Dog torde komma att der blifva mera!h leynta, än nyttigt och önskligt Vore.n i RRENO par, skulle man trott att hona talade; menlja ett ljud undslapp dem. Då de åter ivträdt i Monserras boning, uti