Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 1

—— ilans öga var genomträngande och skarpt, hans panna bred; och likväl, fastän hans drag voro regelmessigt vackra, ingaf hans ansigte ett iotalintryck mer af fasa än beundran. Paquitan, sade smugglaren, mildrande sin stentorsstämma så mycket ban kunde, och försökande att gifva sin blick ett smekande uttryck, ni kommer tillbaka från Tarragona? Man iordningställer föstningarne, icke så?, Det tycks som franska armeen nalkadesn, svarade den unga flickan. Ja, och Tarragona skall komma ait utstå en hård belägring. Lyckligtvis är engelska flottan der, searor (romes, och man säger att platsen är ointaglig. pMan ljuger. Piatsen skall blifva intagen. Edra ord äro förskräckliga. Jag. vet alltförväl, att fruktan är den enda känsla jag inger er. Det är detsamma! Jag vill dock ge er ett belsosamt råd. Catalonien skall öfversvämmas af fiender; farans timma skall ej dröja att slå; och då, tror jig, vore (:omes dolk säkrare än Pedros gitarr. Cataloniskan svarade ej smuggiaren med anoat än att påskynda sin mulåsnas lopp. Ni behöfver upplysas om sakernas verkliga lägen, fortsatte den dystre piraten. Här skola flyta strömmar af blod. Asta dig, unga flicka! ; Hvarken boleros eller sayuctes kunna fördrifva fienden, dertill behöfvas bössor och sablar. Ni pehöfver n hjelte till man.v Enligt min fars sista viljan, svarade flickan, skall jag gifta mig med don Estevan de Monserrat. . Paquita, du älskar bonom ej. Det är sålledeg blott fan; guld som Grager dig till honom. Dessuton är det ej i Reus som den rike skall fira sitt bröllop; haus kassakistor skulle der vara i fara. General Suchet, seilgraren vid Tortosa, skall anlända inom tre daIgar; och då skall er fästman, belastad mod