Aftonbladet – 7 februari 1851, sida 2

nade att tillintetgöra den. 1 grafven finns intet minnesmärke af honom sjelf, fastän eu rörande minne nått oss. Det hvälfda, i jorden begrafna rummet, upptäcktes af en händelse Ett stenbrott verkställdes der af en ita lienare i sällskap med en skottsk adelsman. Då de ifrigt kikade genom öppningen, sågo de en gammal krigare i full rustning, och bärande en krona af guld. Synen varade blott ett ögonblick. Luftens upplösande verkningar voro snart märkbara. Just under det de betraktade den, tycktes kroppen skakas af en darrande, vecklande rörelse, som varade några få minuter, och derpå föll till stoft. När de ivträngde i grafven, funno de de nötta vapnen istycken, svärden och bjelmen eller guldkronan. Stoftet var blott en handfull, och detta var allt som återstod af den olyckliga Lucumo. Den förfärliga målrisgen är allt som öfverlefver — det falska vittnet som ännu upprepar sin grymma lögn på bekostnad afallt som uzgdom och mandom her ädelt, och allt det som finns rent och älskligt i qvicnans sjöl ELUT.