Aftonbladet – 5 februari 1851, sida 3

I sanningen af hvad i de underdåniga påminnelserIna blifvit anfördt, som historier om Engelska arbetarnes vilkor ifrån det reformerna i tull och benI delslagstiftniogen började, och framförallt under de sista tre åren, sedan det så kallade free-tradeIsysiemet (handelsfrihetssystemet) erhöll sin fulla ut.I veckling genom viktualie-tullarnesborttagande och I spanmålstullarnas afskaffande. Förf. lärer dock tyckt denna statsekonomiska paradox vara något för stark, äfven för Jhans läsare; han skyndar derföre att vändaj Juppmärksamheten åt ett annat håll, och tilllägger: Anmärkningen kan väcka billig förvåning hos Imånga, som förlidna och innevarande år sett huru exporten af engelska manufakturvaror höjt sig. I alla fall står det fast, att i trots af denna ökade produktion och i följd deraf ökade arbetstillfällen, arbetslönerna blifvit nedtryckta och arbelarens vilkor försämrade.n I För den som nöjes med att det står fast, Iderför att hr J. J. bar sagt det, må detta slags Tbevis gerna få gälla hvad det kan. Likväl har Isjelfva tidningen Tiden, så ultrakonservativ Iden än är, icke helt och hållet förmått sig att Itro på hr J. J:a ord, utan begynt undersöka I källorna till hans uppgifter, och härvid kommit ganska märkvärdiga upptäckter på spåren. Enligt de meddelanden derom, som förekomma i nysstämnde blad JM 101 för den 24sistl. December, har hr J. J. förnämligast stödt :sig på de undersökningar, som finnas i Morning I Chronicles, och i brist på originalet har han Ihemtat sina uppgifter ur Ledru Rollins beryktade bok Sur la deeendence dAngleterrex. I Tiden ådagalägger vidare buru det i sjelfva verket förhåller sig med de så kallade sundersökningarna, i Morning Chronicle. I Oktober 1849 begyntes derstädes flera serier af bref, under titel Arbetet och den Fattige, och det är en af dem, som Ledru Rollia begagnat. Författaren heter Mayhew, och är socialist, med mycken stilistisk talang, hvaraf ban begagnat Insig för att väcka läsarens medlidande och tillika med dramatisk effekt måla taflor å la Eugene Sue. För Ledru Rollin, hvars bemödanden varit att svärta England, voro dessa pbref ett kostligt fynd. Men Red. af Morning Chronicle har sjelf, då 2:dra delen af Ledru Rollins bok utkom, derom afgifvit följande o.adöme: Så stor Fransmännens okunnighet om England län är, voro vi knapt beredda på en sådan samling Jaf misstag, öfverdrifter och vidunderligheter som Iherr L. Rollin inför europeiska allmänheten uppdukat under titel ar la Decadence de V Angleterre. I Den nyss utgifna 2:a delen är än mer uppfylld afi föråldrade villfarelser, ologiska slutsatser, grundlösa itheorier och oförnufiiga rhepsodier... Nästan alla materialerna äro hämtade från våra bref om :arbetet och den Fattige. Chronicle:s undersökning (enquete), såsom han behagar kalla våra Correspondenters forskniogar, är hans förnämsta, för att ej säga enda källa. Behöfva vi tillägga, att hans utdrag hafva blifvit på ett utstuderadt sätt utplockade och märkvärdigt hoprörda (couriosly garbled) för fjatt komma till den stora slutsatsen, att Englands beIfolkning ständigt stiger utför i välstånd och civiliIsation, så att hon nu är fullmogen för en förfärlig, i historien exempellös revolution, som af ingen I mensklig klokhet kan afvändas. j Den Engelska öfversättaren säger i företalet: Vij l anse oss böra tillkännagifva en gång för alla, att I det icke är vår afsigt att anmärka, än mindre rätIta För:s villfarelser och misstag, som nästan å hvar; Isida förekomma. De springa tillräckligt i ögonen på hvar och en någorlunda kunnig läsare, och beIhöfva alltså ingen commentarie.n Tiden, drager ej i betänkande att, efter detta videtur, tillägga: var btiskla Sä NITEGKIAt Så ART Jo Ört ar em .säro behäftade med många och stora misstag. Då hr J. J., på sätt vinyss ofvanföre anfört, förklarat att ingenting är så mycket ägnadt latt ådagalägga sanningen, af hans andraganden, som engelska arbetarnes vilkor, framförallt sedan fribandelssystemet erhöll sin fulla utveckling genom viktualietullarnes -borttagande och I spanmålstullarnes afskaffander; så befinnes, vid jemförelse af de i Tiden framdragna upp ysningarne, att ifrågavarande sanning hvilar på betänkligt osäkra grunder. Men till dessa upplysningar skola vi här tillägga åtskilligt ytterligare, hvarigenom de m,apodiktiska, bekräf el.lserna blifva allt annat än bekräftande. Vid framställningen af engelska fabriksarbe tarnas nöd jemför hr J. J. öfverallt siden-Ifabriksarbetarnes och yllefabriksarbetarnes aflöi ning med bomuilsfabriksarbetarnes, den han t förklarar vara mest otillräcklig. De förres nöd t framställer han såsom svårast i den mån deras f 3 ställning nalkas bomullsarbetarnes. Till undvikande af vidlyftighet torde det då vara nog latt granska de sistnämnda arbetarne: ställning, icke för 14 till 20 år sedan, såsom. br J.J. a I gjort, utan nu, just då frihandelssystemet nått alsin fulla utveckling och arbetslönernas all Ideles ytterliga nediryckning-skall, efter hvad -Ihr J. J. påstår, vara ett factum; hvarigenom industrialismens och den engelska liberala statsekonomiens väsende att uteslutande gynna kafl pitalet och dess tillvext, och att -deråt gifva i-larbetaren fullkomligt. till. spillo, erhåller en f-låskådlig, alldeles apodiktisk bekräftelse.s Vi skola hemta belysningen härom från sjelfva I I medelpunkten för Englands väfnadsindustri, från 1 I Manchestertrakten, och från en af de större f-Ibomullsfabrikerna derstädes, sir E. Armitage 1-1ä Sons, som förlidet år, med bomullsväfuad syse I selsatte 638 personer. Det hände mot slutet a! I lgistl. September, att största delen af de egentTlliga arbetarne derstädes gjorde en så kallad Il striken, d. v. s.:uppsade sitt arbete, att dei Mlgenom tilltvinga sig högre aflöning. För ati Z;lupplysa förbållandet med aflöningen. lät ramar då införa i Manchester Guardian, för den e-lOktober, hela namnlistan på sina arbetare, j.rt medeltalet af hvars och ens veckolön för d as13 veckor, son omedeibart föregingo arbetarne: illlirstöllelse af sitt arbete. Den första bland dess: stre veckor uppgick aflöningen till 375 Af talsb. 41, d., den följande till 383 11 sh. 7Y osld., den sista till 384 7 sb. 54 d.y eller At medeltal för 638 arbetare — män, qvinno: