Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 2

slutligen fick underrättelse om hans giftermål och seda hörde talas om de båda makarnas stilla, husliga lyck: försvann äfven detta moln från hennes lefnads himme hvars sol syntes stråla i det klaraste sken. Väl blef hon dock sedan genom någon egen tillfällig bet upplyst och öfvertygad om grundlösheten af de ryk ten och misstankar, som vållat brytningen af hennes för bållanden till Etbarg, men hvarken kunde detta då irin gaste mån inverka störande på dem i hvilka bon sjel lefde, eller komma henne att tro det han önskade sin annorlunda, och så gaf det blott nyttstöd åt hennes gaml nu aflidna farmors sats: vAlltid bäst det som sker! De unga makarna förde ett kostsamt lif, gjorde ut ländska resor, oeh godt ända till slöseri hvar de kommo ingendera tänkte på att behöfva afsätta ett kapital fö commande tider. Så försvunno nigra år, likt en gylin lröm, men på hvarje sådan följer dock ett uppvaknandt ch den arma, sorglösa Antoinettes blef fruktansvärdt!.. Hon hade en herrlig sommardag åtföljt sin man på n ridt kring brukets vidsträckta skogsmarker. De kom no sent och uttröttade hem. Edwin klagade öfver huilmudvärk, men talade ännu, sedan de gått till hvila, om en nängd byggnader och förbättringar som skulle göras, oi esor och andra framtidsplaner, midt under hvilka Antoilette insomnade. Efter en kort stund, så tyckte hon sjelf, vaknade hon ( en underlig kyla i den ena sian, cch kände till sin örvåning att den kom som från Charles. Hon reste sig äftigt förskräckt och fattade hans arm, den var stel och all, kall som is. Charles! Cbarles!s ropade hon nu i ögsta ångest, vakna, för Guds skull vakpa! O, svara, varal men Charles, svarade ej, ty döden hade för alltid llsiutit hans mun. Vi vilje förskona läsaren för beskrifning om den unga