Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 2

el — Vi få fåsta uppmärksamheten på en orik. Itighet i referatet sistl. lördag angående gym. I nastiska centralinstitutet. i Löjtnanten Wahlfeldt har neml. af förestånli daren vid gymnastiska centralinstitutet bifvi: :Jantagen till vikarierande för läraren kapten Os beck under dennes beviljade tjenstledighet; mer tlicke efter professor Georgii att såsom öfverläilrare vid härvarande gymnmastiska centralinsti;Itut förestå den praktiska delen af institutets Jundervisningsämnen, ty professor Georgii är Jännu i institutes tjenst, och åtnjuter tjanstleUI dighet mot vilkor, att af sin lön tillgodogöra I de för honom vikarierande lärarne, hr d:r LiedIbeck och br Santesson. . ——E—— — Bland den del af allmänheten, som icke med desto större noggrannhet följer med detaljerna af de utländska nyheterna, torde många sannolikt hafva förbisett, att de förvecklingar med derpåföljande brytning, som nyligen egt rum emellan fransyska republikens president Louis: Bonaparte och lagstiftande församlingens Majoritet, icke tillhöra klassen af vanliga meningsslitningar inom samhällen der makterna iro fördelade, utan hafva en vida större, och våhända verldshistorisk betydelse, som det kan vara skäl att påpeka genom en enkel resumt af vissa faktiska bulvudomständigheter och genom den slutledning som sjalfmant följer deraf. Det är bekan, att ett of de förnämsta fö remålen för tvister, nyfikeubet, gissniogar, förboppningar eller farhågar inom den Europeiska politikens område för närvarande igger i det blifvande svaret på den frågan, huruvida det republikanska statsskicket i Frankrike skall blifva beståndande eller icke, Och orsaken, åvarföre utgången sf denna fråga kommer att ga ea seildshistorisk betydelse, är dem, att om det lyckas en Ibera!, på fo!lksuveräniteten srundad republik att befästa och utveckla sg bo3 en 2f Europos största, mest upplysta, kraftfulia och bjel:exod gå nationer, så kommer ett sådant förhållande, inom vår egen veridsdel och med den nuvarande bfligheten i både meaterielia och -and iga meddelanden att göra duet omöjligt för obskurantisman och herrsklystnaden att någonsin kunna fullkomligt återbefästa Hitt välde bland de öfriga nationerna i Europa. Alla de serskilda större eller smärre kotteriintressen, som nu lefva och frodas på massornas bekostnad under skyddet af den såkallade rent monarkiska principen, sko!a tvertomdå ovilkorigen bifva tvungna att maka åt sig, och de dynastiska anspråken snart blifva nödsakade att sälla sig i det andra rummet, samt lemna folken det första. : Om det nu å ena sidan är lätt att finna att en sådan koncession utgör det enklaste och ättaste samt den endautvägen att numera göra den monarkiska priacipen förenlig med vår tids utbredda kulturtillstånd, så vet aan deck å den andra alltförväl, att en sådan utsigt för framtiden icke med välbehag emotses af maktfullkomligheten och egoismen eller af den rena monarkiens lära, hvilken, om den på de flesta ställen numera också icke rättfram uppträder i den gamla legiti..itetenos namn eller åberopar en serskild emanation från det högsta väsendet såsom grunden för regeringsmwakien och likväl, enligt hvad mean på många ställen (och hvilket de konservative försöka att göra gällande äfven hos oss) ännu icke i verkligheten gifvit efter et jota af sina anspråk, usan med få un-). dantag intager på det verldsliga gebitet samma ståndpunkt som katholicismen på det kyrkliga, att nemligen anse sig väl kunna för tillfället andanträngas, men aldrig besegras. ; Ur denna föreställning, att anse hvarje verkig statsförfattning eller samhällsskick som sät! er folkets vilja i det främsta rummet, blott i j 1 åsom en usurpation, hvilken förr eller sed rare måste återgå, kam man lätt förklara det nat, som vid de flesta hof är rådande emot det lemokratiskt representativa systemet, och afl, nnu större skäl mot republiken i Frankrike, amt de bemödsnden som på alla möjliga vägar!4 söras att undergräfva den sistnämnde. I Att sådana bemödanden och intriger i den!d införda riktninger egt rum äfven inom sjeliva g rankrike allt ifrån Louis Napoleons vä!jarde, ill president, är a!lmänt kändt; och expedi-dg ionen emot den romerska republiken utgjordely edan år 1849 ett talande bevis derpå. Det k ar också icke utgjort nåon hemlighet, att de A ynastiska intressena, såväl inom som utom b rankrike, närt den bestämda föreställnirger,!; tt Louis Napoleons presidentskap blott skuilel tgöra en öfvergång tll monarkiens återinföande, medan denae besynneriige, och så:om et vill synas i vissa fall rent af förstockade mbetsman för sin egen räkning hyst den inuliniogen och arbetat på dess förverkl gande, tt med tillhjelp af demokratiens hetsigheter ch misstag samt den skrämsel som deraf kune verkas på sinnena, kunna i en hastig vänding göra sig till kejare, eller åtminstone geom förlängning af sitt presidentskap och för-?f Sj ning 1 sitt apanage småningom återinföra det! ynastiska elementet och tillintetgöra folksuve Se niielen. C Nästan alla de politiska underrättelser, som hållits från Frankrike under de sista aderton åt ånaderna, hafva utgjort bindande omständig-)hr ter till stöd för hvad vi nyss anfört, och de2 rskilda partierna började under hand allt mer? OJ 3 h mer oförtäckt förklara, att republiken nn art skulle gå sitt slut till mötes, så att enda ga årigbeten som återstod blefve att förena sig rel 1, hvilkendera af de dynastiska pretendenrna skulle blifva den lycklige. Be Emediertid har dock detta spel emot repu-!