Aftonbladet – 3 februari 1851, sida 2

4 SS återremitteradas på hemställan af Rutber ; Isom avsåg utskottet böra fatta beslut angående på. )minnelser till kammarrätten, på hvars utlåtsande det så länge väntade försiaget till ny rikshufeuidbok baodde. Denna mening delades ef Ola Månssson från Skåne och f. vica talmannen Nils P. rsson. Uiskoitet hade i 48 . sedrare momentet. astyrkt bifall! till hr Stjernsvärds motion om Miliia rförfattIningssamlingens utgifvande efter enahanda plan som hiwils, i anledning bvaraf Ola Månsson beTgärde ordet, och, efter en öfversigt af sättet för detta verks utgifning, hyartill de förbsredande arbetena år 1844 kostat omkring 147,000 rdr, af tillkomsten af författningsbyrån 4844 och Rikets Ständers rayvisorers år 1849, under förevändning af för stora kostnader fattade beslut om förändring i planen för fortsättandet, hemsiällde huruvida det vore klokt att sålunda afbryta fortgårgsn af ett ungefär balffårdigt arbete, hvars nytta och nödvändighet för såväl allmänna verk, som en mängd enskilde vor: erkänd och obestridlig. Måhända bajle författnigsbyrån, uoder hbrr Forssbergs och Stjernsvärds lednng, gått för grundligt tillväga och men fruktade mäligen att allmänheten skulle få för noga reda på åtgrder och beslut om landtförsvaret, ef:ersom man tiläte sig det slöseri att afbryta dera: halfejorda anrete och sålunda gjorde det osäljbart. Men hela folket, som deltagit i de hittills gjorda kostosderna, borde äga rätt att få se slutet ar verket, i synnerbet som budgeten eller skatterna ej ökas deraf. Man: kan ej gerna mena besparing, ty utgifterna för militärförfattniazgarne utgå af behållningarns på 4:de hufvudtitela och för dem vet man nog andra utvägar. Man jemföra blot nyttan af en mängd dyra svärdstecken och svärdsmedaljer med utgifsiogea af et för hela landet vigtigt arbete, hvilket i stället afbrytes och hvaraf flera tusen ex, få ligga osäljbara. Han yrkade återremiss och verkets fortsättande efter hr S-jernsvärds plan. Härmed iostämde Nils Andersson och Johannes Nilsson från Skåne, m. 4. Per Nilsson från Skåna anförde omöjliggheten att a! utsko:tets utlåtande hemta giltiga skäl för dess förf-erande. I allmän.a lagväsendet, i karmeral och kyrkoförfattningar m. m. arbetas på fullständighet och förbättringar; mea i militärvåg fionas ej ens nödiga exercisreglementen, och då ru ifrågavarande verk vore fulibordadt till 45 titlar af 29, önskade han dess fortsättande och yrkade återremis. Slrinnalund hade ej haft tillfälle få så arbetet, men han visste det vara elltför voluminöst för att unna säljas, och någon reda derur finge man lika licet som i de förfatininger hvarutur det är hemtadt. Syftemilet med ansökningen kunde kallas en ppenningenot, ett sätt at drega in pengar, — mindre att fullgöra åtegandet, ty författarne torde vara liknöjda om deras verk blafve brukbart ellar ej. Exsrcisreglamenten funnes för alla regemerten, och derföre hace han biträdt u:skottets beslut ch ansåg bäst at:, om ej annat, sammanskjuta en simma såsom skänk åt sökanden. Daniel Danielsson från Jönköpings län oca Erik Andersson från Westmanland instämde med Ola Månsson och ta!ade om behofvet äfven för allmogen att lära känna förhållanderne i militärväsemdst. Den sednare hade läst författningarne rörande Westmanands regemente och förklarsde, att den scom ej bes grep dem, hade troligen svårt att reda sijg äfven i ill: annat. David Andersson från Halland medgaf att det tora verket syntes nog vidlyfiigt, såsom itbegripanle dagordres m. m., men denna u förlighe torde ha ör afsigt ait visa begångna misstag och felartiga imnordningar. Hvad som dock fästat talarens uppnärksamhet vore den omständigheten att kongl. skrifvelsen till krigskollegium blifvit utfärdad redan den 14 December 1849, under det att revisorerne först len 42 samma månad öfverenskommo om hemställan jogående militärförfattningarnes förändreda utgifvanie. Sådant vore a:t besluta i förväg, och förhållanjet borde utredas zenom en återremiss: Svartling från Östergötbland, ledamot af utskotet, tslade för bifall. Hn hade sett ett häfte af emlingen och tyckt det gå för långe 1 utförlighet, å der talades om skridskoåkning, mathållniog och ingportioner vli Carlberg o. s. v. När verket börade utgifvas prenumererade en hel hop underbefål, om numera ej skulle kunsa stå ut mel fortsättrogen, och af de 4000 exemplar, för hvika staten ecknat sig, bade blott ett enda blifvit sålit. Östman önskade äfven bifall, till företoma mande f yuerligare påkosiniog af sannolikt enama sumnor. Strinnlund instämde med Svartling dei, att samngen vore uppfylld af saker utan nytta, såsom buru an äter i ett läger o. d., och ansåg meningen med ess utgifning ej vara att uppgöra en bistoria, ty idana bade man, i öfverflöd och det utan statsbisag. Att förtjena penningar vore likväl hufvudken, fastän det ej nämnes i ansökningem, och stänerna skulle kanske få lösa ut prenumerainterne, då 3 i långden ej sjelfva stoda ut. Anders Eriksson från Elsborgs lån fruktade att ken genom krigskollegii bestyr torde bli lika dyr m hittills, och i ovissheten derom borde man forttta efter den plan man börjat. Tvert emot Strinnind trodde han att en författningssamling i alla sndelser måste vara en historia, genom hvars inemande men finge begrepp om fordna fel och om Sjigheten att bättra ofullständiga organisationer. Sahlström yrkade återremiss på de skäl Ola Månsn framlagt, äfvensom derföre att Rikets Ständer eifvb basärt arbetet, ehuru det gått något utom nen. Hvad en telare yttrat om penniagenotenp, råe undavrödjas då krigskollegium fått öfverinsede: öfver arbetet. Hvad samme man yttrat om betets närvarande ofuilständighet vore sannt såda, att register ej gerna kan upprätta: öfver ett Ifardigt verk, men påståendet om dess onödighet re ett förhastande, som hvarje militär torde kunna visa, P;eoumerationen vore dyr, mena den hade ett på befallning, och ersättning för dem som ej iktade foörtfara komme att stanna på telt andra rsoner än ständerne. Att Utskottet försburit briinde insigt vore oväntadt, då inom detsmma fun3 så väl militärer som anners bi!dade psreoner, 1 Utskottet borde återfå utlåtendet, fö att litet diigare kunna uttrycka sin mening. Tiruti inmode Nils Jeppsson Linsby från Gottlard, Håkan ttersson från Blekinge, Falk från Skaraborgs län, r Hansson från Wermland, Johannes Olsson m. fl, Ola Månsson var förvånsd att de begge Utskottsamöterne inom Bondeständet kurnst komma till afgjorda resultater och försärfva den sakkännon, att de förklarade det omordade arbetet duga intet, under det att män af facket nödgats förra sin oförmåga i den vägen och sålunda i sitt åtande blindt underordnat sig Kongl. Maj:ts beslut. Idin från Gotiland talade för återremiss, äfvenBengt Gudmundsson, hvilken af demäånga anda skälen för återremiss föranleddes at biträda ina mening, på det Utskottet måtte bmma till mare kännedom af ämnet. — Strinnluid vtittada