Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 3

Jandlanad OCh HarilnpsickKare a ena Sidan samt CmMdetsoch tjenstemän å den andra, af hvilia desse sednare, ehuru efter en lindrigare procsntberälkning, 2tala skatt för hvarje i löa erhållen skilling;, och öljaktligen skatt äfven för det belopp, hvilkett samnället tager tillbaka af dena knappa lönan. Sjamm: bbillighet skulle kunna ådagaläggas vid jemiförelse selen jordbrukaren på en mindre och på en större egendom. Värdet och afsastniogen af den förra inses och bedömes mera litt och säkert än af den sedaare, som vanligtvis icke uppskattas i behörig aroportion, och äfven i detta fall vida lättare bär sin stora än den förre sin ringa skattebörda. Jag anmäler vördsammasi inför det hözvördiga ståndet, att jeg icke blow uti höglofliga bevillningsatskottets plenum, utan i synnerhet inom dess 3:23 afdelaing för behandlingen af den allmänna bevillaingen, hvarest jag skattap mig lycklig att hafva eraållit rum, är sinnad att efter: yttersta måttet af nina ringa krafter verka för em rättvis och billig ördelning af allmänna bevillninger, i synnerhet enigt den andra artikeln, och sådan verksamhet tillörser jag mig nu mera af det böglofliga utskotteis rige högrespsktive och respektive ledamöter, helst .m detta rätt vördsamma memorial skulle, hvilket d:ag tillåter mig hoppas, vinna något förord ifrån ietta högvördiga stånd. Det blifver med hvarje år desto mera af vigt, sti revillningen efter denaa artikel drabbar den skattiragande i ett rättvist och billigt förhållande, som ien ena nya kommunalafgifien efier den andra flytvas in på debetsedeln, och i flere fall med denna irlikel såsom beräkningsgrund: och om detta är af vigt för hela landet, så är det desto mera angeläget inom hufvudstaden, hvarest man genom sockenstämzobdeslut och sockenstämmonämnd har lyckats bowräda vägen för en skatterivolution, hvsrunder fastighetsingebafvarne, som synas äga någonting, äro i farten att hvälfva onera på hyresgästerna, den lösa befolkning, som fngenting synes äga, occh i silmänhet ingenting verkligen äger. Motionären bör icke borttsga det hbögvördliga ståaiets dyrbara tid, och uti hvarje fell visa, hvuru bean Iskulle önska få tillämpa de här i allmänhet framställde grundsatser, som icke egentligen äro bans gne, utan som redan ligga uti bevillningsförordniagen: de bestå af följande enkla satser, att ingen bör betala mera än för det, som ban verkligen förvärfver: den i lyckligare omständigheter stadde fullt Jat för detta belopp, och den mindre väl lottsdc efter en billig moderation af detsamm:2. , För att icke besvära med föreläsande af förslag Ttill en fullständig bevillningsförordring, tillåter sig motionären några exempel. Han har ingenting för oärvarande att säga om den personliga skyddsafå giften enligt 4:a artikel, som är ytterst billig; men deremot desto mera om den 2:a, eller afgiften af lön, egendom och rörelse m. m. I afseende på ardetsklassen och dess vederlikar önskar ham kunna ullvägabringa en nedsättnirg af beviilningem med 25 eller 20 procent. Med hänseende till all beskattning för inkomst efter denna artivel enser hen endast jersna 400:e och 8B0:tal böra beräkaes. Ehuru husbonden, som antager en tjenare, icke förelägier bonom att med en viss del af den aftelade lönen bidraga till husets underhåll, så torde; dock icke snart den tid komma, då i Sverige statens tjenare befrias ifrån bidrog till dess underhållande. Men embetsoch tjenstemäns löner synas likväl böra beI skattas med rättvisa, samt ända till och ned 4509 Iedr beläggas med afgift uti en billigare jp:oportiivn lån efter nu gällande tariff, och skulle fört, då de Jöfverstego detta belopp, böra bära 3 procnt, likaIsom för närvarande, sedan likväl på dem afdragits 10 procent, såsom lindrisg för den skat, hvöilken samhället tager tillbaka af densamma, tå ett skatt erlägges för netto, ej bru:to. Semma afdag ef 10 procent, och detta af samma orsak, skulle moiioniren vilja bereda fastighet så på lend som i stad, ierest den uppskattas till ea und:r de sista 40 åren 3rlagd köpeskilling, som likväl icke har blifvit bestämd genom exekutif auktioz, uti hvilket och azdra fall den uppskattas i jemsför:lse med andra under hand nyligea försålda egendomar. Billigheen fordrar ock, att för fastighet af till och med 20069 rår banko erlades bevillning efter blott 4 rdr 32 sk. pr mille, eller något mind:e; men deremot eftsr 2 rd? för hvarje 4000, då värdet öfverstiger 2059 rår. Uti S 4 ef Bevillningsförordningena torde efter orden: och värdet af fria hustum i städerna, vara konseqvent att tillägga: så vida nemligen den egendom, som lemnar fria husrum, icke sär af faslighetsafgift besvärad. I arssende på bruksidkare, handlande, fabrikanter, handtierkare och manufakturister m. fl. vore skäligt, att föresliå en olika orocentberäkniog för olika uppskattad belhållniog af örelsen, nimligen för 2 till och med 400 rår, tro orovent, derutöfver till och med 7600 rår, iyra pe, ssmt för högre inkomst 5 pet, pemligen endasticet fall, att taxeringsoch pröfringekommittterne an tingen kuade sammansättas uii en annen ordni elter taxeringsarbsatet uti dem kunde gå för sig på att annat sätt än som nu äger rum, och der, hvar-st ett mera blandadt näringsfång är ridande, sisom uti städerne, helst de större, tsxerbgen kunde ske klassvis. Sedan år 4836 har bevillningsförordnigen erhilit en ö:e artikel, eller agift för karaktersfullmakter, såsom eit minne ifrån den tid, då representatienan vilie betsga konungamakten utväg att selöna en förtjenst, för hvilken den icke ägde ennen aelöning. Bruket af lyxartiklor beskattas sedan ling tid tillbaka icka uti Svensk bevillningsföroråning: veskattningen sker vid tullksmmarce; karekte:sfullmakten besiatias genom kartan: en årlig beskattnicg är inkonseqvent, i synnerbet när andra utmärkelser af Kongl. Mösj:t, såsom: upphöjända wui edelist stånd, riddsreoch kommendörsvärdighet medaljer ef hvad slag som helst m. m. icke ba:vas riket3 höglofl. ständer blifvit ihågkomne: med å skatt. Det vo:e ett vackert tidens tecken, cm utan årliga böter för emottagaren lemnaade ud det af detta leargent des Rois, såsom kiarekt mmskter kallades af en stor svensk konuirg. ÅA sir siozse synes mozalförelässingar öfver titeblsjukan icke vara på sin rätta plats uti en bevillnioggsiärordsing. De böter, hvilka bavillnicgsförordainggen nu ä!ä 2er taxeringsmannen för förfallolöst utcebiifvende ifrån kommittcerne, har erfarenheten wisat vara af behofvet påkallade; men då bor:ovarelse medför ensvår, synes ock deltazande böra medföra arivote, avilket motionären sku!la vilja bestämma lika med bötesbeloppet eller till 3 rdr 46 sk. för dag, i synoerhet der, hvarest kommitteerze erfordra 42 å 16 trbetsdagar. bss ———— AL (Insändi; Sedan man uti kongl. general-postdirktörs-embetet väl hvilat ut sig efter uppgörelsen af engelska postkonventionen, tagar ins. sig foheten hänvisa till ett annat opus, hvarigenom h: genaeralpostdirektören skulle tillvinna sig mångas och framför andra samtlige innevånares uti Österoch VesterDalarne synnerliga tacksamhet, neml. inrättandet af dubbel postgång hvarje vecka emellan Fahlun