Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 2

Riksdagen. Såsom tillägg till referatet om gårdagens plenum på riddarhuset må nu meddelas nedanstående: Ekonomi-Utskottets Utlåtande AA? 5 bifölls utan diskussion. Samma utskotis 4 6, angående väckt motion om ny Hamnaordning, återrimetterades på yrkande af friherre Palmstjerna, som anförde att den zällanda bamnordningen icke var utgifven för städernas hamnar och lastageplatser, utan för flskeläggena, och att den icke, såsom utskottets mening var, behöfde fullständigas, utan tvärtomjen mängd ämnenj som icke hörde dit borda uteslutas, så att den kunde komma i öfveresstämmelse med allmän lag och öfriga gällande författningar. Grefve Liljencrantz försökt2 försvara utskottets utlåtande. N:ris 8 — 414 biföllos. Ekonomi utskottets afstyrkande betänkande M 12, i anledning af väckt fråga om utfärdandet af fullmakter förlänsmän, bifölls också men först efter en lifiig debatt. Hr Wejdenhjelm talads varmt för länsmännens rätt a!t få fasta platser och icke vara underkastade förmäns möjliga godtycke, något som också skulle hafva ett det fördeligaktigaste inflytande på egenskaperna hos dessa tjenstemän, hvilka kunna så ingripande verza på allmogens moralite och sociala angelägenheter. Det är oskickligheten och nöden som kunna underkasta sig godtycket, men skickligheten och förmågan älska en fast plats. Nu sedan länsmännen äro underkastade ganska stränga prof, borde för dem liksom för andra examinerade embets-och tjenstemän gälla att icke kunna utan ransakning och dom skil jas vid sin tjenst Grefyve Liljencrantz anförde att vid många riksdagar hade denna fråga förekommit utan attsegra och äfven vid denna hade den i utskotet icke fått bättre försvar än ungefår sålunda: dessa på ostadig fot varande länsmän äro allmogens plågoandar och der:öre må men önska att få dem beständiga, Herr von KEartmansdorff berättade en anekdot om sig sjelf såsom landshöfding i Kalmar län. Jag fick höra, sade han, att ca länsman deltagit i skogsåverkan och blifvit dömd derför. Våra milda lagar, veten j mine herrar, anse icke skogsåverkan som stöld, ehuru det är tydligt att det är ingreppi egande rätten. Jagffrågade i landstansliet om hen tjenade på konstitutorial eller fullmakt. Man svarade mig: på fullmakt! Hvarföre det? frågade jag. För det han erlagt accord, då han tillträdde tjens:en. Då länsmännen erlade accord, erhöllo de verkligen fullmakt till någon säkerhet för sina utlagde penningar. Jeg vände mig då till en vän i Götha Hofrätt och frågade om jag måste lagföra länsmannen föratt slippa behålla honom. Han svarade: du måste lagföra bonom om du icke vill behålla honom, och lagför du honom, så fir du troligen behålla honom ändock., . Härpå svarade hr Wejdenhjelm, att han, för att återföra disskussionen till sitt ämne, endas: ville anmärka, att hvad som gäller för länsmannen vid ENTER RENARE LITESESRSTETEE SNETT ERAN SRA SERA