Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 2

De hedervärda mammorna funno Antoinette ryslig ättsinnig, medan papporna kallade henne ett egenvillig sjelfrådande stycke, som ingen bra karl borde vilja ha — och deras guldgossar till söner sammansvuro sig att skymf öfversten på alla upptänkliga sätt, n.b. när han hvarke såg eller hörde det. Endast de unga döttrarna voro bil liga i sina omdömen och tyckte det vara ganska naturlig att man heldre tog en lysande och vacker militär, än e simpel och allvarsam prestman. Som oftast är fallet, visste eller b2kymrade sig kon trehenterna sjelfva om ingenting af det som sades, uta lefde blott för hvaraedra. Antoinette, i början mera bly och förbehållsam än det rätt ville anstå en så häftigt för tjust tillbedjare som öfversten, blef snart den älskligast lila fästmö man kunde se, och utan tvifvel var han oc i besittning af någon egendomligt antändande förmåga, t det dröjde ej länge förrän man hviskade: catt hon nu ha de blifvit fullt ut lika tokig zom han — om inte värre. För min enskilda del kan jag visst inte vara så oskickli och påstå något dylikt om ett fruntimmer — låagt deri från — jag vill bara i förbigående nämna en kuriös om ständighet med usga flickor, att de i allmänhet tycka öredraga när en karl begår dårskaper för deras skull, ä! vär sig klokxt och förståndigt åt; men gissar det komme ig deraf att de sjelfva hafva för mycket förnuft att kun a rätt värdera en så vanlig sak hos andra. Om deit ven var förhållandet med mamsell Willmer, vågar ja lock ingalunda afgöra. Ått hennes mor på sia döda mull också till en sto lel fick uppbära skulden för både den brutna och in sångna förbindelsen, ana troligen mina lisare; men sor ag hoppas vi med termlig säkerbet få antaga att det nm nera var benne fullkomligt likgiltig, vilja vi lemna hen 13 i fred och ro simt vända ryggen åt den stora stadel —g för :tt uppsöka våra andra vänner. Man torde erinra sig, att prostianan Märtha och kyr oherd2a Ei fborg befuano sig i en ganska obehaglig sin esstämning när vi förra gången lemnade dem ceh be lagligtvis har det icke under tiden blifvit bättre. Nä örtroligheten af en gifven cch bestämd anledning upphö