Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 2

från öfverraskningen och börjat taga alla omständigheter betraktande. Mitt söta barn! sade den förstnämnde med bekymrad utseende,, iag vill inte förebrå dig, och det skulle ej helle nu tjena till någonting, men jag fruktar att du alltför lite tagit din ställning i betraktande. Besinna biott! det ä inte allemast som din... din trolofvade, Elfborg kan känn sig förnärmad; som oinskränkt förmyndare har han änn: mer att säga, och hvad vill det bli för skandal, om han äf ven som sådan skulle komma och protestera mot: förlof nipgen med Charles? Ingemting, farfar lille! Alls inte! Jag är säker på at utan all skandal, alla protester få förlofningsringen tillbaka svarade Antoinette på en gång litet vekt och bittert. Si gismund skall ej tillåta sig det minsta komprometterand för oss någondera.n Mep, min flicka! Hur i Herrans namn kunde du än då så der tvert göra slut med honom? vidtog nu farm? dern, likaledes ruokande på hafvudet. Det passar sig e att obetänksamt behandla en så hederlig karl — utsed af din egen mor —P Sö:a min rara, goda farmor! Får jag nu slippaatt tal: om detta mer! — bad och afbröt Antoinette, tilislutand: gummans mun med en ny kyss. Jag försäkrar att jag p ett för mig sje!f fullkomligt tillfredsställande sätt uppgjor hela räkningen både med mamma och Sigismund samt äl öfvertygad att äfven han vinner derpi. Förmögenhket kom mer han i alla händelser att få och — öfver kärleken til miz är han alltför lugn och förståndig att icke snart låt: trösta sig Tro mig: den skall inom kort öfverflyttas p en acnan och ban kan då få en bustru, som passar ko nom bätte än jag, och långt klokare förstår attsköta oci representera i ett presthus på landet. Farmor finner noj att jag ä mera dinid för det lif jag nu med Char!es gå till möte, Mot et sista argumentet kunde ingen giltig invänd: ning görs och de gamle gålvo som vanligt med sig. Det dröjde dock något ianen den vigtiga nyheten Lörjade sprida sig från mun till mun, först som-elt irovärdigt rykte och sist som en otrolig sanning — hyem her ej hågon gång hört talas om sådant?