Aftonbladet – 30 januari 1851, sida 2

Article Image
Jag fördömer honom ej — svarade Märtha lugnt — nom det ej skall antagas att brefvet hår innerbåller en dikt., Hon fick en lång och genomträngande blick, hvilken hon denna gång hade mod att utan ringaste förlägenhet uthärda, ty nu såg och tänkte hon blott på han: smärta. Kan ni verkligen finna honom skuldlös, ni — ni — återtog E!fborg osäkrare — ;om — jag trodde haft tillfälle att — att se och erfara bans oförskämda taktik med fruntimmer? Ni bedrar er, pastor Elfborg, — svarade Märtha stolt och allvarsamt — jag har icke lärt känna någon sidan, och öfverste Edwin hade verkligen för mycken takt att vilja undervisa mig derom.) Förlåt — bad Eifborg — om jag i detta fall begått en orättvisa, som jag då måste blygas för; men jag har hela tiden bortåt knappt vetat hvad jag tänkt och gjordt — jag har misstrott andra och blifvit svag, blifvit sämre sjelf.n Icke så — sade Märtha med varm öfvertjgelse jag är viss att pastor Elfborg kan vara stark i alla skickelser! Nej — om det är svaghet att känna sitt sår — så kap, så är jag det icke. Jag behöfde väl troligen näpst för min egenkärlek och dårskap att ett ögonblick tro mig kunna fästa och ingifva kärlek åt en ung flicka, men jag hade åtminstone fordrat och förtjent att blifva behandlad med aktning och skonsamhet., Kean det icke ligga någon egenkärlek äfven ii en såden fordran?, — invände Märtba mildt — jag Ibar sjelf, ty värr, hafi erfarenhet deraf: och huru kunna vi begära att aldrig blifva orätt behandlade om vi tänka på vårt högsta föredöme i lifvets och lidandets skola?, Måhända blygdes Elfborg öfver att halva behöt en dylik tillrättavisning, ty han fortsatte som hade har ej hört densamma: Likväl kan jag ej annat än urskuld Antoinette, så ung, så lemnad åt sig sjelf, så omgifvear af frestelser. Men säg, — fortfor han ifrigare, — är ej den, som begagnade sig af allt deta för att locka henne till otrohet mot heliga löiten, en skurk, som jag kanske gör mer än orått i att låta henne tillhöra? ... om jag bara visstel ...n Elfborg började gå häftigt fram och tillbaka.

30 januari 1851, sida 2

Thumbnail