Aftonbladet – 29 januari 1851, sida 2

kortare tid voro föremål för de äldres öfversitteri och misshandling. Vid Carlberg har detta förhållande varit nigot olika under särskilda perioder och ofta mycket berott på några få individers beskaffenhet. På den sista tiden har man anledning förmoda, att krigsläroverkets styrelse allvarligt önskat att utrota ett sådant förfarande, och att en icke längesedan skedd förvisning af några kadetter föranleddes af ett likartadt förfarande. Att det ifrågavarande missbruket emellertid är långt ifrån att ännu vara utrotadt, har man allt skäl att sluta af en händelse, som nyligen tilldragit sig med en yngling, hvilken inkommit till krigsakademien i slutet af förra året. Det är för tidigt att ännu här upptaga de berättade detaljerna af sättet huru ban blef handterad för att invigas, och af hvilka flera, sådana vi hört dem, äro verkligt upprörande. Nog af, selan ynglingen skall bafva blifvit på flera sätt torterad, under de strängaste förbud att tala om det för någon, lyckades det honom att fly in till staden, efter sex dagars vistelse på stället. Modren begaf sig då till tjenstgörande majoren, som på hennes begäran förhörde ynglingen om hvad som passerat; huruvida någon vidare undersökning skett känna vi icke. I söndags åtta dagar seden återvände han emellertid till Carlberg; men dagen derpå hade han i en mindre samling af kadetter blifvit antydd, att lägga sig upp för att få stryk, emedan han hade sqvallrat, hvar2fter .han blifvit så illa sagen med ea bopvirad grof dagg med knutar, att hela den del af kroppen, hvarå slagena träffit, enligt sedermera afgilvet läkarebetyg funnits svårt uppsvullen och betäckt af flesta blånader. Efter denna b-agd, hvaraf han var så tilltygad att han endast med stor svårighet kunde röra sig, hade, uppgifves de, tre kadetter blifvit satte att vakta och följa honom Hivert han begaf sig, att han ej måtte rymma; men mot afionen hade det lyckats honom att under föregilvande af ett naturligt behof gå afsides, då han begaf sig till staden och måste tillbringa mer än två timmar på vägen, samt sedan vari. sängliggande i flera dagar och änun icke lärer kunna sitta. Saken blir nu utan tvifvel mål för en allvarsammare ransaknifg, som ock synes högst påkaliad. Krigsakademien vid Carlberg är egentetigen endast en skola, och det måste stå klent till med den disciplinära förmågan, om det ej skulle låta sig göra att vid en sådan anstalt utrota ett missbruk, som är så kändt som det ifrågararande; och som, när det går så långt som de uppgifoa omständighbeterna vid detta tilliälle antyda, icke synes viltna om någon särdeles god esprit. Det kan visserligen vara nyttigt om pojkar, som äro klemiga, få lära sig bland kamrater, att man ej krusar med dem, men denna lärdom kan bibringas utan någon så otäck misshandling, som om den äfvea hufvudsakligen härrör af obetänksamhet, icke derföre bör vara tillåten, och som en ungdom ur den bildade klassen, såsom kadetterna äro, sjelf ej skall kunna annat än ogilla om man förstår att med behörigt allvar vädja till dess egen rättskänsla. Närmare underrätrelser om det omtalta målet tord2 snart erhållas. Enär det lärer vidhållas som ett frimure: ri inom kadettkåren, att den ena aldrig skall omtala något på den andra, hvilket i allmänhet är rätt, men dock vid sådana fall som här icke bör kunna få ega rum, så blir väl frågan huruvida den merberörda tilidragelsens betäakliga natur icke fordrar, att förhör på viltnesed anställes, nemligan med dem, som hafva den ålder, att de få aflägga en sådan.