Aftonbladet – 27 januari 1851, sida 1

ryktbar och märkvärdig person, gjorde les bonneurs på det mest charmanta och förekommande sätt, samt i hvar handvändning kalläde öfversten: mylords, emedan hon i alla engelska romaner sett hjeltarne bära denna titel och nu var serdeles mån om att för första gången i sitt lif sjelf kunna få begagna den. Det uppseende, som Edwins något egna uppträdande och personlighet hade väckt, skingrade väl till en del det intresse, som Elfborgs ypperliga spel ådragit sig, men i ett så bildadt sällskap kunde man ej göra sig skyldig till glömska eller xmankemang), och kyrkoherden fick således snart uppbära de mest enthusiastiska loford och tacksägelser, ehuru de tycktes mer besvära än göra honom nöje. Majoren var den fåordigaste, men fick ändå, den gången, den vänligaste blicken. Tacks, sade han kärft, det var min själ roligt nog för sällsamhetens skull, att ännu känna sig ha litet bjerta qvarl Öfversten hördes i något tvätydiga ordalag ;beklaga de omständigheter, söm hindrat honom att kunna få sälla sig till kyrkoherdens beundraren, och öfverhufvud taget tycktes ett spändt förbållande ega rum mellan de båda herrarne, som snarare syntes wvilja undvika än närma sig hvarandra: Hos Elfborg var detta instinkt, hos Edwin fördom. Destomer sysselsatte sig den sistnämnde med prostinnan, den enda person han, undantagande grefve Harenflycht, kände-i hela sällskapet, men som ban också tyck(es egna ett lifligare intresse än en blott flyktig bekantskaps. Med en frihet, som utländningen — och ännu kunde ban kallas detta mer än svensk — ofta ftillåter -sig, fattade han ibland under samtalet hennes bänder, hviskade dervid så lågt och förtroligt, att de ogifta skönheterna på femtitalet funno det högst anstötligt och ej begrepo hur ett mpdest och aktningsvärdt fruntimmer, som de, dittills åttminstone, ansett prostinnan Ansgarius våra, kunde tåla en sådan :kurtis,. Besinna blott, om det ändå hade gällt någon annan än en-,fru — en somiredan hade haft och mistat en man — men nu! Hvilken skandal att åse för så ytterst ärbara damer, af hvilka de flesta aldrig ens kunnat