Geografien har aldrig så serdeles roat mig — sva rade fröken, undvikande och litet besvärad; — men de är gifvet, att bufvudorterna raåste man känna. Alldeless — inföll majoren, som redan omgals af sin skrattlystne beundrare — vhufvudort är just rätta benäm ningen för Abdera, ty dit förlägger man gerna än i daj alla qvicka och klyftiiga hufvuden. Jag ville bara säga att der hade fröken säkert blifvit vald till heders-med borgarinna. Nå, kan nu till och med majorn vilja göra ett försöl att smiekran — skrattade den belåtna fröken med en tri umferande blick på sin sidokamrat — då tror jag sanner ligen alla karlar derom. Jag mins annars en i min ung dom, som påstod — Åh, Gud bevars! hvad fröken har för ett utomordent: ligt minne!s — utbrast den oefterrättlige majorn — vet minne, som jag ine mägtar följa, i fall hon åter tar til flygten, med alla sina förfäder; bjelpe mig, är det icke d bäst att maka sig undan i tid, för att kanske kunn slippa bli hackad! Tjenare, min nådiga, lycksam res:lo Papegoijans bleznade af raseri och slurgade en dödan de blick efter majorn, som lugnt fortsatte sin väg attspa na efter nya offer. i Ett par fioler läto höra sig i salen. Baronens vor mycket musikaliska, och de två ertisterne, kommo iblanc för att spela med fröken Rosamunda. Nu hade de äfver infunnit sig, och hvad var då enklare än att genast arran gera en liten bal? Men, min bjertans Tychols — utbrast friberinnan, be tagen af en plötslig erinran, när grefve Harenflycht kon att hemta sin kusin till första dansen — man sade mi; ju attdu inte rest ensam? Jag har sannerligen glömt de ända tills nu; men kanske var det bloit din hetjent ma såg, efter ingen annan — Nej, bästa tan!! Jag har verkligen någon med mi; men — som inte mådde rätt bra och derför behöfde et! par timmars hvilan — hvi kade grefven — jag ber doc tant att inte låtsa om hinom för någon, innan han sjal vill ge sig tilikänna, hvilket kanske icke dröjer länge, s framt han — ab, man börjar!o ZVi!ll? Hvem är då den hemlighetsfuile gäs!eu?. Grel