Aftonbladet – 21 januari 1851, sida 2

nya ministeörens namn, men förbigick med tyd-; lig osäkerhet i sin hållning den sak, i hvilken majoriteten mest Fängtade att få upplysning, nemligen Changarniers afsättning; han inskränkte sig till att förklara: att förändringen i ministören icke skulle åstadkomma någon förändring i system, utan att den nya ministerens politik skulle stämma öfverens med den förras, med presidenens sednaste budskap och med majoriteten. Majoriteten fann sig ingalunda tillfeedsställd genom dessa obestämda förklaringar; Barryer, Dufaure och general Bedeau bestega efter hvarandra tribunen för att ånyo och i mera bestämd form framlägga frågor om anledningen till ministörförändringen; hvarför några afträdt och andra blifvit qvar, och företrädesvis om anledningen till general Changarniers afskedande och det just vid samma tid som nationaiförsamlingen gilvit generalen ett starkt bevis på sitt förtroende, samt slutligen om sammanhanget mellan denna åtgärd och de bekanta händelserna vid revyerna i somras, äfvensom vissa tidningars systematiska anfall mot nationalförsamlingen. Baroche tog åter ordet, denna gång understödd af sin embetsbroder Rouher; men med lika liten framgång. De togo åter sin tillflykt till sväfvande förklaringar och ursäkter. Baroche nekade att ministerförändringen var ep följd af nationaltörsamlingens votum i den Changarnierska saken, och förklarade att den blifvit föranledd genom den Mauguinska och Yonska; men han upplyste icke hvarföre den först skett så lång tid efter dessa sakers afgörande. Rouher förklarade i afseende på Changarniers entledigande, att föreningen af befålen öfver linietrupperna och nationalgardet endast var för en tid, men han motiverade icke hvarför den just nu skulle upphöra. Råmusat fann derföre icke heller dessa förklaringar nöjaktiga. Han stod fast vid ofvannämnde motion, för hvilken han fordrade xurgence,, eller skyndsam behandling. Församlingen gick in härpå med stor majoritet, oeh vid ny omröstning antogs sjelfva motionen — om eit utomordentligt utskotts bildande — med 330 röster mot 273. I afdelningarne eller de s. k. byråerna voro förhandlingarne mycket liflige. Moajoritetens medlemmar anföllo ministeren med största häftighet och fråga var till och med om dess aktionerande. Men just våldsamheten i dessa anfall synes hafva skaffat regeringen bundsförvandter bland venstra sidans ledamöter. Dessa befarade nemligen, att anfallet icke blott gällde ministeren eller republikens president, utan måhända sjelfva den republikanska regeringsformen; de föredrogo derföre att tills vidare under-tödja regeringen. Resultatet häraf visade sig äfven till en del i valet till utskottets 15 medlemmar, som voro: Cavaignae, Bizio, Lamartine, Morellet, Flandin, Mornay, Montebelld, Daru, de Beaumont, Buffet, Baxze, Passy, de Broglie, Nettement och Lanjuinais. Al dessa höra nemligen de fem förstnämnde till venstra sidan och bland de öfriga finnas åtminstone fyra, som icke äro fiendtligt stämda mot presidenten Bonaparte. Till en början har detta femtonmannautskott beslutat föreslå offentliggörande af det under nationalförsamlingen3 prorogationstid i somras fungerande permanenta utskottets protokoller, hvilka, som bekant är, till en del angå händelserna vid sommarens revyer, och hittills hafva varit förseglade, sedan försoningen en tid syntes på väg att återkomma mellan republikens president och majoriteten. Den 11 dennes uppträdde Broglie i nationalförsamlingen och föreslog i det nybildade utskottets namn, att nämnde protokoller skulle offentliggöras. Till majoritetens öfverraskning förklarade Baroche, att ministeren icke hade något häremot. Förslaget blef sålunda enhälligt antaget. Begge parterna synas vänta, att protokollernas offentliggörande skall kompromettera deras motståndare. Utskottet fortsatte sedermera sina sammanträden. Den 12 dennes skrifves härom: Tre medlemmar, Lamartine, Buffet och Flaudin försvara ministeren samt föreslå enkel dagordning. Sju, Bixio, Cavaignac, Morellet, Pa:sy, Linjuinais, Beaumont och Daru föreslå en motiverad dagordning, innehållande ett lindrigt uttryck af nationalförsamlingens missnöje med regeringens beteende i anledning af meranämnde revyver, sällskapet Diz Decembre och general Changarniers afsättning. Endast fem, de Broglie, Baze, Nettement, MVontebello och Mornay, yrka allvarsammare medel, men uian att kunna bifva ense om, hvilka dessa skalle blifva. Man anser :derföre sannolikt, att de sju ledamöternas åsigt går igenom. Å andra sidan gingo likväl ob2stämda rykten, att flera ministrar ånyo begärt afsked, att hela kabinettet skulle resignera och presidenten bilda en ny minister af den moderata vensterns medlemmar., Angående venstra sidans ställning upplyser Ii öfrigt en tidning: De demokratiska tidningarne uppmanade redan den 10 d:s oppositionen inom nationalförsamlingen att icke blanda sig i striden mellan I majoriteten och presidenten, utan att göra sig lill herre öfver situationen genom att bålla sig ess RO————