Aftonbladet – 20 januari 1851, sida 2

om förbättring)... Den alfvarsamma prostinnan kunde s helt skälmaktig ut!... Vv. Brefvexlingen mellan de förlofvade fortsattes härefte allt tätsre, men i ssmma mån upphörde äfven Märtha at få del deraf och fick nu nöja sig med, att af något me och mindre raskt eller ojemnt drag på utanskrifterna giss sig till de känslor och rörelser som för stunden beherrska den unga tecknarinnan... Har prostinnan kbördt att hofpredikanten Vigilander n är på ett annat förslag? frågade Elfborg en dag i börja af det nya året. Denna gång gäller det rekommendatione på högsta ort, ty det är ett regalt pastorat som är i fråga. Jag önskar den gode hofpredikanten all möjlig framgång Hvem har berättat er nyketen? frågade Märtha Jikgiltg! Antoinette skrifver derom. Hennes slägtingar hatv egendomar inom pastoratet, som ligger nära —g. Han skal predika prof i nästa månad , Har pastorn fått bref med någon extra lägenhet? De är ju icke vanlig postdag? Nej, en resande som lär vara juridiskt ombud för e! min fästmös kusin eller frände, den nyss ur engelsk tjens bemkomre öfverste Edwin, hade inlemnat ett paket i kloc kargården, som jag erhöll på förmiddager., sOfverste Edwin — i engelsk tjenst? upprepade Mär :ha litet nyfiken; hvem är den manner, som jag aldri förr hört pastorn nämna ?n Derpå lemna Anoinettes egna ord det bästa beske det — svarade Eliborg, framtagande ett tjockt bref ur er elegant plånbok, hvilken han visade Märiha som en blanc de nyss undfångna julklapparna — se här! det är en he historia, som jzg skall läsa upp, af följande lydelse: Sag måste i dag berätta dig något rätt märkvärdigt som Dyss timat inom wår slägt och för sällsamhetens skul gjort en liten brytning i den nedslagenhet, hvilken plåga! mig slitsedan jag miste uppgifva den, trois din bestämd: försäkran, till sista ögonblicket dåraktigt närda förhopp: ningen, stt du här med oss skulle tillbringa julhelgen. — Du är säkert icke okunnig om att tant Ulla, före sitt äktenskap med min farbror, var, såsom mycket ung, gift ett ir eiler par med en v:cker och älskvärd äfventyrare, som com få måneder, tror jag, bortspelte hennes förmögenhet och gick miste om sin eger, i det en g:mmal rik onkel, som ban hoppats få ärfva, plötsligt ändrede sitt testamente ti!l förmån för en mera stadgad anförvandt. Den ohjelpligt lättsinnige slösaren rymde; Gud vet hvarthän,