Aftonbladet – 18 januari 1851, sida 2

tionsfrågan, i hvad de högtrafvande statsmannareflexionerna beträsffar, var ett aftryck ur Girondi sternas historia aff Lamartine, icke kunde vara välkommen för uwutgifvaren af besagde tidning, emedan det alltidd måste vara obehagligt att blifva ertappad sååsom en charlatan, och att en så beskaffad perscon skulle göra sitt bästa för att hämnas det löjje, för hvilket han derigenom ser sig utsatt. Emellertid finner man i Folkets Röst för i dag icke ett ord till förklaring öfver nyssnämuda anmärkning, eller till ursäkt för det begångna lurendrejeriet, hvilket vi för öfrigt endast anförde såsom en liten kuriositet. Afvenså iakttages tystnadens vältalighet i afseende på de i Aftonbladet anmärkta små kommunistiska mesyrerna, att ur gamla kalendrar och andra af tryccket utgifna arbeten tillegna sig noveller m. mm. såsom originalföljetonger. I det stället har utgifvaren af Folkets Röst sökt lind:a sin sveeda genom ett personligt anfall, conjunetim mied Söndagsbladet, emot Aftonbladets förläggare, för de motioner denne väckt i afseende på nedsättning i tullen af vissa de allmännaste lifsförnödenheter, såsom kött, smör, ost, hudar och talg. Söndagsbladet, som länge varit användt likasom På stat att skälla på Aftonbladet, insinuerade nyligen, att ifrågavarande motioner endast skett för att få tullen på talg nedsatt, och dymedelst kunna hafva så mycket större vinst på stearinjus, då hr Hjerta är intressent i en bärvarande fabrik af sistnämnda artikel; och i dag har Folkets Röst, såsom stora vovvov, kommit efter och sökt öfverbjuda kamraten i att gifva hals emot hr Hjerta. Hela denna metlhod att polemisera kan naturligtvis icke vara oväntad från sådana skriftställare som herrarne Franz och Edvard Sjöberg, hvilkas fordna fosterbrödralag (hr Franz har, såsom man vet, en tid varit medarbetare i hr Edvards tidnhg) nu tyckes vara åters älldt på den fordna foten. Vi omnämna ociså dessa deras utgjutelser endast derföre, att det, hvad frågan om tullen på talgen beträffar, lemnar oss anledning att uppgifva ett sätt, hvarigenom vådan af den ofantliga vinst, som stearinfabrikerna förmenas skola draga af nedgättning i tullen af talgen, vore förekommen. Importafgifterna på talg äro för det närvarande omkring 28 skillingar bko per lispundet eller nära 17, skill. banko skålpundet, på stearinljus deremot 9 skillirgar bko. Om nu, enligt den väckta motionen, tullen på talg nedsattes till hvad den var före finska traktatens upphöraide, d. v. s. minskades med 12 skillingar banko lispundet, eller när tillägget för hande!soch sjöfartsfonden inräknas, med 13 skill, men tullen på stearinljus på samma gång nedsatites mer än fyra gånger så mycket som tullen på talgen, eller med ;tre skillingar på skålpundet, eller 1 riksdaler 12 skillingar på lispuindet, så är det klart att någon serskild fördeel af denna tullnedsättning icke tillkomme stearinfabrikanterna, men väl allmänheten. Det har för öfrigt redan varit anmärkt i detta blad, att hr Hjerta vid förra riksdagen under diskussionen öfver tullfrågan på riddarhuset, föreslog tullen på stearinljus (vå skillingar lägre än den blef fastställd. Det är dock klart, att ett sådant faktum passar alltför olägligt i hop med beskyllningarna om hr Hjertas egennytta, för att af de båda stallbröderna kunna upptagas och vidröras. Det mirkvärdigase uti hela detta anfall, och en omständighet hurigenom den fullkomliga bristen på moralitt och rättsinne hos utgifvaren af Folkets Röst framträder uti sin rätta dager, är, att ssmoma tidning några veckor förut sjelf höll tal om nyttan af desamma tullnedsättningar, hvarom den ifrågavarande motionen handlar, emot hvilket han nu far ut med sina paskillförsik. Om emellertid Fdiets Röst genom zilt skällande skulle tro sig kunna afskrämma oss ifrån att följa detsamma med uppmärksamhet, så misstager den sig truti mycket. I detta afseende iterstår det ännu alltid för hr Franz Sjöberg att förklara, hvarföre han gjort sin märkvärdiga omkatning i representationsfrågan och sitt försök att söndra det liberala partiets åsigter om sättet, just nu, då alla bemödanden borde gå ut på att hålla tillsammans. Utan att behöfva tilltro honom mycken sksarpsinnighet, kan man nemligen ej antaga att han skulle vara enfaldig nog för att tro sig få hela det liberala partiet att antaga ett sådant förslag; och då man inser detta, framstår följder, om också icke afsigten, ganska tydligt. Vi hafve icke påståt, att hr Franz Sjöberg är köpt att gå maktens ärender, såsom han, t2gande sak på bak, säger; men hvar, och en ser, att om någon under en liberal skylt skulle gå sådana eller konservatismens ärender, så skulle han bära sig åt ungefär såsom Folkets Röst; och man kan ej heller neka, att den lilla förelöparen, som man före det bekanta klassvalsförslsgets uppenbarelse läste i Morgonbladet, jemväl hade sia märkvärdighet. Kuriöst nog är också, att Folkets Röst icke haft något alt säga emot berättelsen om en slutad fred emellan hrr Pontin )ch Franz Sjöberg. Detta torde således kunna anses såsom medgifvet. — Najaden, en af de bästa bland landsoristidningarna, och som föjr innevarande år har den fördelen att dess förlläggare befinner sig i hufvudstaden och härifriån kan förse bladet med intressanta korrespomdensartiklar, innehöll för den 9 dennes en rättt läsvärd artikel, i representationsfrågan, sanzol:kt författad af hr Amåen, kom på ett åskådligt sätt redogör för motiverna hos dem, hvilka, utan itt finna regeringens representationsförslag de fnitift tillfredställande, likväl ansett sigböra lägg sin röst för detsamma.