Aftonbladet – 17 januari 1851, sida 3

beviutmadt gåfvobref för yttermera visso, och med alla behöriga föreskrifter, redan fiones hos msgistraten deponer: dt. Jag her sjelf. velat leda edra tenkar på en förening, emedan jag är öfvertygid att Sigismunds grannlagenhet eljest förbjudit honom att i någoa händelse väcka fråga derom, och jag har tillika, genom en tidig förlofaing, velat göra Antoniette likgiltig för det falå smicker, hvarmed man icke skall underlåta att af sjelfvisks och sniknpa :afsigter söka fånga henne, utan all känsla för hennes verkliga värde. . Måtte hon lära sig att pröfva allt till dess rätta balt och ej mer låta förieda sig till egenkärlek och högmod — det säkraste sättet att komma till glömska af Guca — menniskans största olycka och förnedring! L:kvål är jag lingt ifrån att uppmana er till ett förb:stadt giftermål; tvertom ser j:g gerna att j först under ett par år lären bättre känra och gifva :kt på hvarandra än det hittills stått i eder förmåga; jag har blott icke weat skiljas vid lifvet, utan den tröstefulla tanken, att er förening vore, så vidt det beror af menskligt förutseenade, afgjord, och detta, som jag hoppas, till er ömsesidiga lyycka, samt min dotters betryggande för de vidor, hvillka tillhöra bennes belägenhet, ålder och oerfarerhet. Genom de närmsta band fästad vid en man med Sigismunds erkända värde och tånkesätt, skall hon uppblomstra äfven i andlig skönhet och göra sig förtjent af de känslor, jag vet han icke ännu byst för nigon annan qvinna. Skule denna skrift först efter min död komma i min fostersons Länder, ber jag honom icke anse den som något tvång på hans bjerta. Han må endast handla så om hans oförvillade omdöme om det rätta föreskrifver, hvalan jag ock öfverlåter till hans eget skön att då fr:smlemna eller icke, bifogade bref till min dotter, hvarutaf hon i sådan händelse erbiåller första kunskapen om mir afsigt och önskan rörande hennes framtid. Deremot will 2g mundtligt meddela henne allt, så framt jag upplefver glädjen att med fortfarande sans och någorlunda krafter lå återse min käre fosterson och hugnas med hans sams lycke. Emellertid innesluter jag såväl boncm som min trda, högt älskade dotter i dep Högstes beskydd, hvilken, då Han ränsckar mitt hjerta, skall förlåta att jag vågat ingripa-i Hans skickese och åtrå uppfyllandet al min sista jordiska åstundan, hvars utgång Jag hoppas Han leder till lei bästa. Herre Jesu! hör denna bön, och förläna mig ;n lugn och salig bädanfärd! Amen!