Aftonbladet – 17 januari 1851, sida 2

bet och förnedring! — trolöst upptagit en annan bild, sor icke ens sökt att vinna hennes kärlek, och h-.ars reda ingångna förbindelse gjorde den dubbelt brottslig. Hu bittert fördömde hon ej den sorglöshet, som förut hindra henne att gifva akt på sig sjelf, och hur innerligt bad hor ieka Gud om styrka, både att kunna dölja och öfvervinn: en känsl2, som under dylika förbållanden var henne ovärdig och om hvars tillvaro hon först nu blifvit upplyst. Lugnad och styrkt af sin brinnande bön, kände hon omsider hoppet än en gång återvakna i sin själ och kunde ånyo möta Elfborg med ett utseende, som ingalunda vittnade om hennes utståndna kamp. Den främmande presten var rest och hans närvaro hin. drade således ej mer den afbrutna berättelsens återtagande, hvilken, det oaktadt, uppsköts dag ifrån dag. Märtha, som tyckte att Eifborg utan fog funnit sig sårad af hennes svar på den af honom sist framställda frågan, ville hvarken bedja bonom fortsätta eller ingå i en förklaring, som hon nu hade mer skäl att frukta än önska, och en hel vecka hade på detta sätt förflutit, innan han yttrade några ord;om tillåtelsen att få fortfara. Ehuru jag erhöll den — sade ban — har jag dröjt, emedan jag fick skäl att tro ert intresse icke vara. ..w Förlåt alt jag albryter er, infö.l Märtha med värdighet, soch sjelf ber att ni icke vidare skänker mig ertiförtroende, om ni hyser något tvifvelsmål som gör er obenägen dertill. Utan en fast öfvertygelse om deltagande och tillgifvenhet bör man i dylika fall hvarken ge eller emottaga. Just derför gjorde det mig också ondt att höra prostinnan förneka en rättighet, som jag alltid trott tillhöra vänskapen, och som jag vågat hoppas ni på mig ville tillämpa.n Men... om jag känner att min erfarenhet — mitt omdöme är alltför inskränkt att tillåta mig sådant... Då vädjar jag blott till er naturliga rättskänsla och begär ej annat svar än den skall ingifva er. Låtom 0s3 bannlysa hvarje missförstånd och ömsesidigt tro på en tillgilvenhet, som för mig åtminstone eger högre värde än — så kallad — kärlek.