Aftonbladet – 15 januari 1851, sida 2

VYrYOOSESSCV nn — Så väl i anseende till sakens egen vig som på grund af åtskilliga till oss framställd: önskningar, meddelas på ett annat ställe i da gens blad de motioner om ändring i tjenste hjonsstadgan, i hvad den rör den så kallade hus: agan, som blifvit väckta på Riddarhuset a hr assessorn Granfelt och hr Bj-rta, samt et yttrande rörande samma ämne i Borgareståndet af hr Winge från Nyköping. En motion i samma ämne vid förra riksdagen lyckades då icke väcka någon egentlig sym. pati er än i Borgareståndet, och behandlades på det hela såsom ett utopiskt förslag. Huruvida en annan utgång kan väntas vid denna riksdag är naturligtvis svårt att förutsäga; men så vidt vi varit i stånd att förnimma, har saken åtminstone utom representationen vunnit mera deltagande från åtskilliga håll än förra gången, och det kan i alla händelser blifva intressant att få se, hurudan tonen i afseende derå kommer att uppenbara sig inom riksstånden, hvaraf i sin mån torde kunna bedömas, huruvida opinionen hos oss skridit framåt eller gått tillbaka uti en fråga, hvarom sedan en generation tillbaka icke finnes mer än en tanka ibland de mest upplysta nationer i verlden utom oss, nemligen i England, Nordamerika, Frankrike och större delen af Tyskland. För vår del äro vi likväl i synnerhet nyfikne att erfara hvad derom komwmer att yttras i det högvördiga Presteståndet, hvars medlemmar såsom fridens och den christliga kärlekens apostlar naturligtvis måste önska att undanrödja allt som lemnar den ene samhällsmedlemmen en godtycklig eller utom lag sträckt makt öfver den andres person. Vi ämna här icke ingå i någon vidare särskild utveckling af det ifrågavarande ämnet, då en sådan redan finnes i de meddelade mo tionerna, men vilje blott tillägga ett ord till bemötande af det inkast vi hört från personer, hvilka gillat sjelfva principen i motionerna, men som anseit den föreslagna ändringen erfordra ett särskildt stadgande såsom vilkor derför, att husbonde skulle få rättighet att skilja tjenare ifrån tjensten, om den förre blefve missnöjd med den sednare. Detta inkast synes emedlertid visa, att de som gjort detsamma, icke tänkt närmare på saken. Äfven under medgifvande, att en sådan rättighet vid sina tillfällen kan vara nödvändig, bör nemligen anmärkas, att då öfverenskommelsen mellan husbonde och tjenare i sjelfva verket är ett å ömse sidor frivilligt kontrakt, så finnes redan nu alldeles in.et hinder för en hvar att träffa en sådan öfverenskommelse på de vilkor, som kontrahenterna finna för godt att på förhand bestämma, uldeles så som det sker med andra arbetare. Dessutom qvarstår i allt fall såsom en tillräckig trygghet å husbondens sida det stränga anvar som i Missgerningsbalken är stadgadt för jenare som beter sig uppstudsigt och våldsamt mot den förre; en omständighet, som ej bör örbises vid sakens bedömande i dess helhet. ———