Aftonbladet – 14 januari 1851, sida 2

.) Vacker den allmänna styrelsen något djuch pare intresse? Vid hvilka opinioner kan reLu geringen stödja sig, för beredandet af enhet ehoch konseqvens i styrelseprinciperna? ljal Svaret härpå känna alla. Jag behöfver icke upprepa det tusen gånger sagda och e:kända. Jag önskar endast tillägga: att representationssättet med rätta får uppbära skulden för den .h vanmakt, hvaraf landet lider, en vanmakt så , mycket beklagligare, som enstaka bemödanden I visst icke saknas att tillegna oss andra länders framsteg. ) Ståndsbildningens uppkomst datesrar sig från Engelbrechts tid. Alltid hafva, dåå fösterlandet varit i fara, partierna, sisom endast representanter af kotteriintressen, tvvwungits vädja till rationen. Till mötet i Arboga kallade ,,Engelbrecht de fyra representanterne af då varande samhälle. Tit skulle de komma alia, Prelata, Riddare och Svena, Köpstadsmän och ala menao, I Christians (Tyrans) kallelsebref till riksdagen 1520 bådas palle friborne, frälse; män, 2 borgmästare och 2 rådmän af hvar köpstad, häradshöfdingen och 2 odsalbönder af hvarje härad. Men om dessa stånd kunde då arnses representera nationen och i visst fall desss intressen, , så egde representationssättet en heltt annan be.ydelse i den tiden, än i våra dagar. Men det Iskulle likväl icke bestått så länge, om icke 3:ne : omständigheter varit dertill bidragande: 1:mo De tvenne ofrälse ståndens okunnighet ;Joch ringa inflytande på offentliga ärender, hvarligenom de befvo machiner åt de begge öfriga stånden, hvilka satte sig i uteslutanda besitt.Jning af makten. 2:10 Regenternas Alexanders-svärdl, emellanåt Ilyftadt att hugga de politiska knuttarne i tre; och för det ,) sdje A:t endast trenne stånd egt: makt, att äfven i grundlagsfrågor besluta med Rlikets Ständers rätt, äfven förutan det 4:de stäindets samtycke. I Exempel härpå fionas flere, 1. ex. vid den märkliga riksdagen i Westerås 1527, då PåfveIbierarkien krossades och reduktion af till andliga och deras stiftelser anslagne egodelar började. Tror väl någon att derna reform skedde med presteståndets samiycke? Nej! visserligen icke. — De protesterade under hotelsser och förbannelser, men det oaktadt beslöto treenre stånd och genomdref Konungen detta miinnesvärda storverk. I sanning värdt att lägga noga märke vid och deraf hemta lärdom är: att under de lyckligaste, ärorikaste och hjelte-största perioder af fosterlandets utveckling, voro ståndens öfverläggning:r gemensamma. Hvilket olika inflytande på de allmänna ärerdena? Ståndsintressena måste derigenom visa för det stora fosterlands intresset : Stånds-hatet för fosterlands-kärleken. Gustaf II Adolfs Riksdags ordning, stadfästad på riksdagen i Örebro 1617, gör häri någon skillnad; men det heter likväl i den: När nu alla svaren (dem riksstånden skulle afgifva på Kongl. Maj:ts propositioner) voro färdiga, skulle ständerna åter samlas på samma sätt, som om riksdagens början var utsiakadt, och hvarje stånd intaga sina säten3 och då ville åter Kongl. Maj:t komma in tilll dem och der skulle hvarje stånd särskildt igemom sine deputerade öfverandtvarda H. Kongl. Ma:jt sina svar skriftligen, och dem sedan med skäl, som dem dertill beredt hafva, förklara, — Är nu Kongl. Maj:t med svaret tillfrids, väl och godt, som orden lyda. — Vore det någon betänklighet uti, då replikerar Hans Kongi. Maj:t, antingen muntligen el!er skriftligen, eftersom sakens vigt det kräfver. Hvar ock någon skiljaktighet finnes emellan ständernas resolutioner, lå måge, i Kongl. Maj:ts närvaro, hvart stind genom en af de sina försvara och förfäkta sin mening; på det, när skälen och argunenterna iro förljude, man då desto bättre kan hålla dem emot hvartannat, och bese, hv:lkendera bästa grunden hafver, så länge att d: skäligea förenas, heller Kgl. Maj:t taga deraf det bäst är.n Denna R:ksdags-ordning gällde sedan till Carl XI:s envälde. Ehuru glansrik Sveriges adel framstår under nången epok af den historiska kontinuiteten rån Gustaf den stores tid, så finnas dock det:mellan perioder, då dessa mäktigas oligarki rar för allmogen och landet vida mindre öpskfärd än sjelfva enväldet; ty när styrelsen aknar styrka att upprätthålla allmän säkerhet ch de styrandes intressen icke af lagarne äro edda till en öm regering, så täfla väl månge m välde, men de krossas tillika med fäderieslandet., Också ledde äfven denna ståndsSrfattuing 2:ne gånger till enväldet, remligen ader Carl XI:s och Gustaf III:s rejeringar. nväldets frukt — hvilken mognade genom ånds-delningen — förde begge gångema Svege till branten af dess undergång. Den åer g resande, sjelfvaknande nationen räddade sig idast genom nationaliteten — icke genom ånden. Dit bragte oss sånds-indelningen, tills 1809 s revolution åter insatte den i sin fulla kraft, som Sveriges konstitution. Den har följt oss om vår onda genius, ammat och ujpehållit litet emellan de privilegierade och cprivile