Aftonbladet – 14 januari 1851, sida 2

teressanta upplysningar; allt detta vittaar om a P-I denne person säkert svulle motsvara uppdraget, o derföre föreslogs att Rikets Ständer skulle bevi NA LOsOm eu ressansiag. i — tr— rRepresentationsfrågan, En frånvarande ledamot af Ridderskapet oc Adein, baron Carl A. Raab på Helgerun densamme som utgifvit den af publiken känd och i detta blad omnämnda brochyren 01 stattorparsystemet, har insändt nedanskrifne re servation emot majoritetens beslut i represen tationsfrågan. Den intressanta återblick baro Rarab deri gör på några epoker af ståndsrepre sentationens historia från dess första uppkom: och fordna verkningar, jemte de betraktelse hvartill förf. deraf funnit sig föranledd, i för Jening med den fosterländska värma som gf nomgår hela skriften, göra densamma serdel förtjent att läsas och vissa delar deraf att läg gas på minnet, på samma gång som de derut uttalade tänkesätt hedra författaren. Artikel följer : Reservation i Representationsfrågan. För hvarje vän af fosterlandet är represen tationsfrågan en angelägenhet af högsta vig! Den ensamt förenar i sig all uppmärksamhe och absorberar alla andra intressen. Denn reform är nemligen ingången till det sann monarkiskt konstitutionella — regerings -sättet Också, förr än den och det banat sig väg vårt land och blifvit nöjaktigt utvecklade, hafv: : vi intet att hopp2s — intet att vänta — Vi komma intill dess att qvarstå på vår . gamla ståndpunkt af oefterrättlighet, och, hvad ) j ER I vw I Mt rr mm värre är, af oförmögenhet att tänka och handls i tidehvarfvets anda och intresse. Med blandade känslor af förhoppningar oct Misströstan blickade folket för några månade sedan upp till det nu pågående riksmötet IDet trodde på den lugna diskussionens öfvertygande kraft och på det allvar, hvarmed alla stora intressen böra undersökas och granskas. Säkerligen anade ingen, att ögonblicket för representationsfrågans afgörande skulle framIträda, liksom ur ett bakhåll, för att öfverrump!a den säkert, ehuru långsamt mognande politiska opinionen i landet. Så har likväl skett. Representationsfrågan har fallit — fallit för de konservativas fraktion. En vid riksdagarna stor och betydande majoritet, men omätligt underlägsen vid jemförelse med en ännu större, med landets opinion! Tillhörde ins. det konservativa partiet, så skulle han förskräckas öfver denna lyckade manöver och varnande upprepa det bekanta utropet: ännu en sådan seger och vi äro förlorade,; ty bågen är sannerligen allt för högt spänd, att icke förr eller sednare brista. Förf. af dessa rader hade, liksom flere med honom, beredt sig att uppresa till den stora frågans afgörande, som efter hvad man allmänt tog för afgjordt, och i likhet med alla andra vigtiga frågor vid föregående riksdagar, borde först på nyåret förekomma till afgörande. Med ovilja såg man de bemödanden, som började röja sig hos det konservativa partiet till denna frågas tillbakaflyttande; med ännu större harm deras beslut att hindra och qväfva frih. Tersmedens motion om uppskof, tvärtemot grundlagens både anda och innehåll. Är det i kraft af grundlagarna som stånden utsfva sina rättigheter, skall det ock vara i kraft af grundlagarna de fatta sina beslut. Som nu mera intet tillfälle står mig öppet, att som riksdagsman reservera mig emot ridderskapet och adelns beslut om det kongl. representationsförslagets förkastande, men frågans vigt likväl kräfver, att enhvar, som för den sammas framgång arbetat, ärligt och öppet uppträder inför nationen med sina tänkesätt; så är det ock med anleilning deraf undertecknad begagnar ett annat af frihetens palladier, som ränksmideriet ännu icke lyckats beröfva ss — jag menar tryckfriheten — att mot ofvannämnce beslut offentligen inlägga protest. Statskonstens eller polit:kens svåraste pro: blem är utan tv fvel representationsfrågan, d. v. 8. beskaffenheten af den andel folket bör ga i landets styrelse och förvaltning. Natio-! nens framtida öden och utveckling hvila tilllf väsendtlig del d:rpå, och månget folk har för-e vunnit från nationernas vara, för dess stats-) orms cförmåga att utveckla de, under hvarje Vv tatens olika bildningsprosesser näringsgifvande,s rafter. 0 En representationsform fyller sin bestäm-l! nelse, då den väcker nationen till intresse förO ess institutioner, lifvar den allmänna folkan-X an, som är källan till offentliga dygder, ochf ramkallar aktning för ligarne och med detamma frivillig, opåmint håg och böjelse både tt efterlefva, utveckla och försvara dem. År så förhållandet med vår? Jag frågar: Ti å hvilken ståndpunkt befinner sig vårt kom-si wunala lif? Hur är det beskaffadt med vårale! ushållssällskaper, sockennämnder, möten och ist redborgerliga funktioner af alla slag? Hvad sydd i den medborgerliga kraften ega vi väl ål mot despotiska och egennyttiga embetsmänsså odtyckliga åtgärder, hvilka ofta undanskymst as af sjelfva lagarna? sl kte mig illa. Jag ville blott säga, ler! Jag hopp: litet tänka på något giftermål.,!er företrädare