Aftonbladet – 11 januari 1851, sida 3

Professor Gaultier de Claubrys sät! alt bereda lin och hampa. Under denna titel innehåller Hallands läns bushållssällskaps tidning en artikel, som synes ganska intressant och förtjent af ett allmännare spridande, angående ett sätt att röta lin och bampa ej blott på en vida kortare tid än den vanliga, utan äfven med den fullkomlighet och vinst i resultat, att en ej ringa besparing i det hela derigenom uppstår. Alla landtbrukare skola med begärlighet taga kännedom bäraf. Den enda svårigheten som yppar sig för den anvisade methodens begagnande, är att svafvelsyra dertill erfordras, en produkt som kanske icke så lätt kan vara tillgänglig öfver allt på landsbygden, hvarföre det nya rötningssättet företrädesvis synes kunna komma i fråga att ske fabriksmässigt af personer, . som förut upphandlat linet, i dess råa tillstånd. Vid städerna deremot, hvarest god tillgång finnes på gödsel, bör linodlingen med detta rötningssätts begagnande kunna blifva en serdeles fördelaktig näring. — Vi meddela nu den ifrågavarande artikeln: Professorn i chemien, hr Gaultier de Ciaubry i Paris bar uppfunnit ett pytt sätt, att röta lin och hampa, hvilket är ganska lätt verkställbart -undsr hvilken årstid som helst, är förenadt med obetydlig kostnad och erfordrar så ringa vana och : uppmärksamhet i jemförelse med den vanliga sjöeller vattenrötningen, att det med fördel bör kanna användas såväl af den fattige som oöfvade lizodlaren. Professor G. de Cliaubry: uttog härpå ett patent för konungariket Hannover. Bestyrelserna för techniska sko!an och för dervarande husbål!ninvgesällskap anställde gemensamt försök med denna bya rötningsmethod, och då det befanns att densamma hade långt öfvyervägande fördeler framför den vanliga vattenrötningen, tillöste regeringen sig -br Gaultier de Claubrys patent och bragte hans method till allmän kännedom. Vi aftrycka deösamma jemte protokollet, hållet vid förenamnde försök, ur Helds Tidskrift för Landekonomi, 2:dra häftet 1850, för att sålunda sätta låsaren i tillfalle att ejelf anställa försök med denna nya linrötningsmethod. Det fluidum, som begegnas vid rötningen, är sammansatt af vatten och svafvelsyra (viktriol olja). I ett trikärl af den storlek, att enkla bundter lin oh bampa, den era efter cen andra, deri kunne neddoppas, sås så mycket vatten, att det icke Gyter öfver, när en bundt neddoppas deri. Efterhand villsättes i små portioner så mycket af den i bondeln förekommande svafvelsyran, att till 400 delar vatten kommer 4 del syra. Men bör vara mycket försigtig vid svafvelsyrens tillsättende, och att detta blott sker i små portioner, då det lätteligen händer. när den tillsättes i större mängd, att massan upp: brusar och kokar öfver, hvarigenom arbetaren lät! kan skadas. På det att blandningen må blifva så fullständig som möjligt, bör det, på detta sätt tillredda, svafvelsyrede vattoet väl genomarbetas med en träståreg och när något deraf tages i munnen, bör det bafva en svag syrlig smak, upgefär som sveg ättika Så framt linelier hampknipporna äro för hård: sammenbundna, lossas banden nigot, så att syrvattnet bättre kan intränga i dem, och för att förebygga, det bundiarna komma i beröring med jord och deref emutsas, läggas de bredvid hvarandra på trästycken, 3 lag öfver hvarandra Sålunda upp: lagd, öfvergjutes hela bopen så lärge med vwatten,