Aftonbladet – 11 januari 1851, sida 3

understyrelsen än direktionen öfver Malmö lånekontor skulle genom transsumt af protokollet underrättas. Ut supra. Ex protocollo Gustaf Hegardt. hvaraf finnes att Richters och Lundqvists ansökningar återtagits, men tre sökande efter anslagstidens utgång tillkommit. I samnianhang hirmed ansåg herr rådmannen Hörnstein sig icke kunna underlåta att anmäla, det bankosekreteraren, hvars åliggande vore att emottaga till herrar fullmäktige ställda ansökningar och dervid tillse, att den för särskilda fall bestämda fatalietid iakttoges, på sätt protokollet för den 20 nästlidne Juni utvisar, bos herrar fullmäktige anmälda såsom inom fatalietiden inkommen en ansökning till erhållande af bankoombudsbefattningen vid Malmö lånekontor, undertecknad F. Richter genom C. O. Ossbahrp, ehuru han samma ansökning sedermera i enlighet med protokollet för den 27 i samma månad återtagit, hvarigenom onödigt dröjsmål med tjenstens tillsättande förorsakats, hvilket handlingssätt af bankosekreterareh, såsom en bankens tjensteman, herr rådmannen för sin del ansåg vara af beskaffenhet, att detsamma borde meddelas advokatfiskalsembetet, för den åtgärd som på bemälde embete kunde ankomma, hvarvid den ingifne ansökningen jemväl borde öfverlemneas. I anledning af detta beslut anförde kontorsskrifvarne J. A. Lundberg, N. Ohlsson och (C. J. Carlstedt hos bankoutskottet besvär, hvari de begärde ändring i detsamma; de tvänne förstnämnde på följande skäl: Då herrar fullmäktige beslutat att bankoombudsbefattningen skulle efter utfärdadt anslag återbesättas, hafva hrr fullm. i och med detsamma oviltorligen tillkännagifvit, att dervid borde förhållas på enahanda sätt, som finnes föreskrifvet för tjenster inom bankoverket i allmänhet, samt att följaktligen, om det ovanliga skulle inträffa att sökande derefter sig anmälde, dessas ansökningar hade förlorat all rätt att komma under pröfoing, särdeles som hrr fallm. icke ega någon i lag eller bankoreglemente grundad rätt att återgifva försuten talan. Och som hrr fullm., hvilka icke haft det ringaste att erinra hvarken mot de inam anslagstidens slut anmälde sökandes skicklighet, redliga och anständiga uppförande, eller lämplighet till tjensten, d. v. s. kompetens i den mening bankoreglementet dermed förstår, saknat all anledning att, på sätt Bankoreglementets 43 , för den händelse kompetente sökande sig ej anmäla, medgifver, utsätta ny ansökningstid, synes det hafva varit hrr fullm:s ovilkorliga pligt att sedan, i öfverensstämmelse med hvad hr grosshandlaren Schartau (ehuru hr Schartau kommit till ett motsatt resultat) yttrat, hrr fullm. inhemtat hvad som alltid med anslag afses, kännedom om de personer, som wore att välja på, utse någon af de inom anslagstidens slut anmälde sökande till den ifrågavarande befattningen, och således icke, med förbiseende af Bankoreglementets 41 S, hvilken föreskrifver det tjenster, som sökas direkte hos hrr fullm., omedelbarligen efter ansökningstidens utgång skola tillsättas, att fördröja frågans slutliga afgörande under en tid af öfver 2:ne månader och således icke eller hvarken lemna rum för tillämpning af den utaf hr Schartau uttalade, mot allt sannt förnuft och all logisk slutkonst stridande satsen, att sentida sökande ega lika rätt till klagan öfver liden ptejudice, derest desses ansökningar, efter att i flera veckor hafva legat innev, afsloges, som de inom behörig tid anmälde, derest ansökningar, inkomne efter anslagstids slut, upptogos till pröfaing, eller förbise det de sökande af bankens tjenstemånnapersonal, som i närmare 20 år varit i verkets tjenst anställde, borde under vanliga förhållanden hafva lika — vi vilja påstå större — anspråk att komma i åtanka än en extra ordinarie tjensteman, som i icke fulla 4 år varit i bankens tjenst, och dessutom efter ansökningstiden sig anmält, derest hrr fullm. gjort sig mödan att taga lika noggrann kännedom om deras som om Sparres förtjenster så inom som utom bankoverket. Enär Sparre, af hvad bevekelsegrunder som helst, efter anslagsidens utgång framstått såsom sökande, och således i väsendtlig mån är delaktig i det af hrr fullm:s pluralitet fattade lagst:idiga beslutet, vill det, hr doktor Walins vitsord oaktadt, synas, som skulle Sparre icke besitta hvarken den grannlagenhet eller den känsla för andras rätt, zom måste vara oskiljaktig från qvalifikationen hos ett bankens ombud vid lånekontoren — och hvartill kommer, att bland Sparres förtjenster, hvilka så utförligt blifvit omtalade, saknas den, fom efter vårt förmenande bankombudet ovilkorligen måste ega för att kunna utöfva den honom åliggånde maktpåliggande kontroll, d. v. s. kännedom af räkenskaper. Vidare fästades utskottets uppmärksamhet på den sig här företeende sällsamma omständighet, att hrr fullmäktige, som till bankens fiskalsembete öfverlem: nat att undersöka huruvida sekreteraren vid deras expedition, hr C. O. Ossbahr, vid ansökningarnes till oftanämnde befattning emottagande, iakttagit den hooom såsom bankens tjensteman åliggande skyldighet att tillse det bestämd fatalietid iakttages, sjelfve ansett och medgifvit ärendet hafva från början blifvif lagstridigt behandladt och tiden för detsammas slutliga handläggning onödigtvis utdragen.