Aftonbladet – 11 januari 1851, sida 2

on, och efter honom komma de öfrige i Ypgingatalet, ända till Braut Anund oth Ingjald Ilråda: hela denna slägt är följaktligen en Vana-ätt, och ej af Asa-stam. — Man kan visserligen draga demna Sturlesons uppgift i tvifvel, om man så vill; men man bör då veta hvad man sätter deremot. Detta är, att i företalet till prosaiiska Eddan, i Fundinn Noresur, i Rlmbegla o. s. v. en Yngve nämnes såsom Odins son. Enligt Sturleson Hade också Odin en son med detta namn, men hvilken cke var Yngve Frej, utan Yngve Tyrkiakong, len der under Odins tåg till norden icke medöijjde. Att Niord skulle hafva varit Yngve Tyrkiakongs son, och således Odins sonson — hvariganom hela Ynglingaslägten blefvå odinisk och af Asa-sstam — öfverenstämmer ailldeles icke med (den kända Sturlesonska Ynglingasagan , hvillkea beskrifver Niord såsom en man af helt annat folk, och för öfrigt aldrig der framstående såsom en sonson till Sigge Fridulfsson, följaktligen vida yngre än han: utan tvertom såsom en mogen, med den andre i förbund samverkande och redan då så gammal man, att han hade en son Frey. Härtill kan läggs, att på andra ställen (kap. 9) Niord omtalas hafva haft en sednare maka, Skade, hvilken således måste hafva blifvit hans i än mera framskridna år. Och denna Skade blef dock slutligen Odins maka. Huru rimar sig detta med ett antagande af Niord såsom sonson till Odin! och hvilket för öfrigt stödjer sig, på alldeles ingenting annat än åtskillige nyare författares behof,att på något sätt underhållla sin en gång såsom afgjord fattade mening, att Ynglingaslägten var Odinisk. De på sina ställen i Eddasångerna och andra isländska stycken (Rimbegla o. s. v.)förekommande uttrycken om Yngve såsom Odins son, kunna förklaras på många sätt, utan att upphäfva Ynglingasagans vittnesbörd om Yngve Frejs vaniska upphof. Ordet sonp i poetisk och religiös stil, har som man vet flerfaldiga beroärkelser, såsom afkomling i allmänhet, slägting, af samma tro m. m., och innefattar långt ifrån alltid den strängt genealogiska ordningsföljd, hvarom man talar i ett historiskt faktiskt slägtled. Huru kunna då dessa dragna och mångtydiga, flere gånger sig sjelf motsägande uttryck sättas emot Ynglingasagsans öppna, enkla och med historisk klarhet framlagda datum, eller uppväja det; helst när de förekomma i skrifter al så tvetydig halt, som förespråket till Edda (hvilket förmodligen icke är af Sturleson), eller Fundinn Noregur, hvilken blott har värde som ett slags allegorisk kalender-myth, men måste innefatta ;ganska litet historiskt, hvad enskildheterna viidkommer. För öfrigt vilja vi visst ej lägga 1någon större vigt vid Sturleson sjelf, än han förtjenar: på äfven hans utsagor torde myccket vara att afpruta, i synnerhet hvad beträäffar öfvergången från Yngve Frej till Fjolner o, s. v. Men man kan ej annat än finna högst Lesynnerligt, att just historieskrifvare, som eljest företrädesvis grunda sig på Sturleson och Isländarne, till och med för deras skull undanskjutande andra historiska källor af det äldre slaget, likväl förbise Sturlesons eget intyg i en så stor frigå, som den, af hvad folk Ynglingaätten egentligen var. Sjelfve den nykttre och i faktiska frågor pålitlige Lagerbring säger (del. 1 kap. 3 8 1sid. 75), att man af Sturlesons berättelse intetannat kan finna, än att Niord var den Vaniske herren, som med Oden kommit till Sverige. Detta låter han dock aflöpa såsom en anmärkhing i förbigående blott: Sturleson, som han för öfrigt troget kopierar, får häruti stå tillbaka, och Niord ((Yngve Frejs fader) skall nödvändigt vara Odims sonson; emedan något ditåt bäntydande står i ett Langfedgatal och hos Are! Are Frode talar wisserligen om en Yngve såsom Odins son; men denne kallar Are sjelf tydligen Tyrkiakonungr; hvarpå hos honom följer Niordr, såsom Svia konungr,. Nu frågas, om häraf kan dragas, såsom nödvändig slutsats, att Niord af Are intygas vara Yngve I Tyrkiakongs son, derföre, att han i Ares Schedx nämnes såsom bland konungarne kommande lefter Yngve? Hade detta varit så, skulle väl Sturleson, som lefde efter Are Frode, och var fullkomligt initierad i dennes isländska lärdom och historiska system för öfrigt, hafva accepterat uppgiften, i stället för att göra belt annat, såsom Ynglingasagan utvisar. Sjelfva Ares uttryck, då hanså märkligt skiljer emellan JoTyrkia konungr, och Svia konungrx, påpekar bär någonting, som, långt ifrån att intyga slägtskap, snarare utvisar ett skildt folkoch stamförhållande emellan den äldre Yngve (Odins sop) och Niord: alldeles så, som Sturleson i Ynglingasagan skildrar saken, då han gör Niord till en Vaner. Samma förklaring kan gälla om Idet gamla Registrum Upsaliensex, om hvars historiska trovärdighet kritiken må tänka hvad den vill, men som i alla fall i denna fråga ej lsäger annat än att Inge, Sverikis konungrn (alltså ej Ares Yngve Tyrkia-konungr), hade n son Neork, och sedan en som hette Frodhe. lävaa bevisar väl detta om Niord och en hans ilson Yngve Frej, eller deras stamförhåliande till en annan Yigve, som, i fall denne sistnämde skall vara Odins son (hvilket är nödigt ör att Ynglingaslägten skall kunna göras till I JOdinsk), alldeles icke behöfver vara den i ReIgistrum Upsaliense omförmälde Inge, hvilken Ider står såsom em konung i Sverige, då der:slemot Odins son Yngve var Tyrkiakonungr och -laldrig kom till den Svenska Norden, IN san fe LIKES AA Ja AM .oAhat annat banda