Aftonbladet – 11 januari 1851, sida 2

samma dörren och inträdde. Åsynen af en sångare, hvilken han igenkände alltför litet af en embetsbroder kom honom ovilkorligt att studsa; men Märthas hastig presentation lemnade intet tvilvel öfrigt. Med en giftig blick på den oläglige interlokutören, me en åtbörd som på en gång skulle synas öfverlägsen oc broderlig, böjde sig hofpredikanten fram emot den inträ darde och räckte honom sin, med flere ringar utsirad band, hvilken om någons i verlden kunde liknas vid gris sylta. I förbigående sagt var man böjd att kalla hela ho! predikantens utseende: perlfärgadt. Nå, min värde socius!s yttrade han med ett nådig småleende, hur är det? Ha vi set hvarandra förr? De skulle då ha varit som skolpojkar, ty sedan ha vi närma oss samma mål på ganska skiljda vägar. Elfborga — ho! predikanten vände sig med detta ord till prostinnan — va ännu blott student i Upsala, när jag .-.. Alldeles rätt — jag mins det nu fullkomiigt — ni Vigilander blef magister i Greifswaldl — inföll Elfbor på samma sätt. Jag erinrar mig till och med att fler Lundensare togo graden der på samma gång. Nu bestraffade han på ett grymt, men välförtjent sit bofpredikantens högmod och fåfänga, först i det ban ick syntes fästa mer afseende vid dennes högre embetsgrad ä Vigilander affekterade ätt visa för hans egen, och sedan det han häntydde på en kännedom om vissa förbållander hvilka tvungit den förre att fullborda sina studier ifräm mande land och öfver hvilka han gerna sett en fullkomli glömska, eller ännu heldre obekantskap råd2. Från detta ögonblick hade Elfborg en afsvuren fiend Ja, åbjalv — sade hofpredikanten med en skiftnin; som kunde kallas rödt i grått — vi voro en ire, fyr stycken som — gingo öfver — det var en glad och om vexlande tid, den studenttider, full af idel upptåg oc äfventyr. Man frågar ej i ungdomen efier lycka elle stånd — man lefver för dagen, men knyter bard för evig beten — jag har vänner sedan dess i de högsta kretsar. Ack, hvilken gyllne ålder! Jag vädjar till vår djupkänslit prostinna! Ni behagar då vädja till alldeles orätt person — ja har ingen erfarenhet af de förhållanden ni syftar på.