Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 2

Article Image
ät—— LA -— ecco ccesepsep—p—-—-— -Svsem---4 kanta, hvilket allt dock ingalunda tycktes misshaga de beskedlige pastorn. VI. Proftiden tillstundade och prostinnan hade icke hal mindre än fyra särskilda besök af frälsekamrern på Bod: hvilken förut högst sällan plägat visa sig i prestgårder Om han hade någon egen afsigt förbunden med dessa tät visiter var hon icke böjd att undersöka, och hennes all varsamma, mot somliga litet imponerande, sätt att var höll honom just jemnt på behörigt afstånd. Sista gångel kunde han dock icke förtiga den stora nyheten, att dispo. nenten af Boda, hos hvilken Svipdager hade den lyckar att stå mer än väln, vore att förvänta till första profda: gen, hvaruti han ville se ett högst gynnsamt tecken för sin son, emedan en så hög herre alltid utöfvade stort in flytande på en menighet. Det vore ledsamt, invände prostinnan kallt, xom hof predikanten skulle tro sig behöfva anlita ett sådant infly tande. Jag vill minnas att alla sidoförsök vid prestva merändels slå illa ut., Frälsekamrern bet sig i läppen med sin enda återstående tand. Fru prostinnan behagar alldeles missförstå mira ord ... Det skulle fägna mig — mest för min egen skull. Ursäktar kamrern att jag måste gå bort till en sjuk? Var od och stig in till pastor Elfborg — han är i sitt rum. Kamrern tackade, men han hade emycket brådtom och ät icke vidare höra af sig i prestgården. Ryktet om godsegarens ankomst hade emellertid spridt ig till Gulåkra, och mamsell Bolla höll genast före att astorn borde göra honom sin uppvaktning. Låt varax, ade hon, att den der snyltgästen i Stockholm fått hans öfte, man vet ändå att inte Bodarösterna dechiffrera vaet, och det kan aldrig skada att hafva visat sin lilla reommendation cch artighet. Pastorn bör straxt res2.n Bebhöfver det tilläggas att han lydde? Utstyrd i sin elgdagsdrägt med nystrukaa kragar och näsduk, samt rikigen försedd med råd och förmaningar, afreste vår kombinister, men fick icke åka ända fram, emedan den ominksamma mamsell Bolla, som alltid passade på tid och

10 januari 1851, sida 2

Thumbnail