Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 2

srjade sin bina der, under nama af Donnmaj aria II, så:om fliggskepp åt amiral Napier, vilken mel sin eskader den 5 Jui 4833 vid agos slog en vila öfverlägsen Miguelitisk flotte, ar för 2 månader sedan sprungit i luften (trogen nära Goa?) ett par tinmer efter slutad lut till firande af Drottning -n3 födelsedag. ära 300 personer omkommo vid tillfället, neml. la officerare och besättningen, samt många esökande persoaer från land. Af en ameriansk örlogsbåt, som skul:e ditföra några offiarare, räddade: dock en gosse, chefens son, ch några man, bland spilrorna efter dat för-lj törda fartyget. (Najaden) låt oci tio Riksdagen. Presteståndsts plenum den 8 Januari. Statsutskottets betänkande angående anslaget tilllke ortsättande af fåstningsbyggnadsarbetena blef ganska il Ila medfaret. Professor Lindgren fann utlåtandeträ å dunkelt som ett grekiskt orakelsvar; om stän-Pc lerna ha rätt att af sina utskott fordra ärenderaaslya itredaing och upplysning, egde de här de störstalbe käl att beklaga sig. Till och med i betänkandets!O ypografiska uppställning kunde man misstänka eniq; yrm under blommorna; men detta vore kanske bok-ti ryckarens fel. Doktor Stenhammar hade upptäcktlo: någon motsägelse mellan skälea till utskottets beslut lie ch sjelfva beslutet. Prosten Setterblad fästade upp-IR märksamheten på den olika konklusion utskottet och I ui sn af reservanterna gjort af alldeles samma premis-!O ser — ett förhållande som väl kunde ge anledninglv ill allvarsamma betraktelser. Å båda sidor åberopades de upplysningar man erhållit; det vore int.ressant att få veta hvarifrån dessa upplysningar erliv gärda anslagets nedsättning och reservanterna till dess tillstyrkande i sin helhet. Hr prosten instämde lir med reservanten lektor Wallman deri, att hvadlk uttryckligt förbehåll om redogörelse för arbetenas gång; genom öppenhet skulle ständernas medverkan g till regeringens afsigter i allmänhet sikrast vinnas. Doktor Sandberg yrkade också på en sådan redogörelses framläggande; i sakens närvarande skick D vore det förlåtligt om man fäste litet msra förtro-h ende till utskottet in corpore (som prutat på anslaget) än till reservanterna, hvilka sins emellan icke äro lv så fullkomligt ense. Prosten Lundblad talade om huru ls önskligt det skulle vara, att den extra statsregleringenF blefve behandlad i sammanhang med den ordinarie. 4 Biskop Heurlin sökte förklara den skenbara mot-ln sägelsen mellan betänkanidets särskilda delar; att deln ifrågavarande fåstningsbyggnaderna voro till hufvudsaklig dal fullbordade lit ganska väl förena sig medlf den omständigheten, att vigtiga arbeten på dem ä:-lå nu voro ogjorda. Da efterfrågade upplysningarna!1 nada utskottet erhållit af general Meijer; herr bi-lg skopen meddelade ståndet så många han kunde min-: oas, försäkrade att utskottet funnit sig tillfredsstäldt li af dem och uttryckte sin tro, stt högv. ståndet skule :! blifvit lika tillfredsstäldt, om det hade fått se gene-ls ralens planer och ritningar. För öfrigt anförde herri biskopen det bevekanrde skälet till anslagets bevil-:1 jande utan prut, att man, i händelse arbetena koml; ma att afstanna eller bedrefves i mindra skala änl hittills, skulle råka i förlägenhet för användande aflc lifstidsfångarna och kronoarbetskarlarns, som då till en början icke hade något att göra. Doktor Sävel erkände lofligheten af utskottets afsigt att spara il. början, men erinrade hurusom härvidlsg endast vo-l( re fråga om medel till fortsättande af arbeten, hvil-. kas plan längesedan blifvit uppgjord och godkänd och öfver hvilkas bedrifvande ingen klagan hittills försports; yrkade således, att det anslag som begärts måtte medgifvas, på det arbetena måtte kunna fortgå med full arbetsstyrka tills de efter sin an blefve färdiga. Doktor Thomander förklarade sin tillfredsställelse öfver den hugnefulla atsigten till fästningsarbetenas fullbordan inom få ir, så att våra barn och barnabarn sluppe så långa diskussioner derom. Her Setterblad och Sandberg uttryckte sin erkänsla till biskop Heurlia för de lapplysningar han meddelat dem; men med afseende på frågan hvarmeld lifstidsfångarna och kronoarbetssarlarna skulle sysselsättas, om icke vid fästningsarbetesa, meate doktor Sandbaerg det kanske vara Iskäl att icke alltför mycket påskynda ifrågavarande vå d åarbeteps faller G Ba att tl appskatta Tåter Sand bergs artigret, sade han; han hade yttrat att man till en börjana skulla komma i någon förlägenhet öfver de ifrågavarandej arbetskrafternas använIdand2, men han hede dervid tillika nämt att det ramdeles kunde yppas sysselsättning för dem vid Ikanalarbaten, och na föll det honom in att de äfTIven kuade hjelpa till vid hamnarbeten, t. ex. vid Calmar — då dr Sandberg sjelf finge tillfälle att använda dem. Dessa voro de pikantaste anföreandena i det ämoet, hvari för öfrigt prostarne Berlin, Forssell, Tellbom, Qziding oc Almqvist yttrade sig. Statsutskottets memorial argående riksgäldskontoret sffordrad depositionsafgift för fyra i banken in satta packkistor, innehållande infrisde odligatioser för de fordna statsiånen i Hollaad och Leipzig, förinledde, på doktor Petterssons hemställan om ett luttryck af ståndets bifall till htr bankofullmäktiges tgärd i fråga, några förslag till voteringspropositioaer, det ena lustigare än det andra. Biskop Holmström, med den blidhet i sättet, som hr erkebiskopen i sitt helsningstal förmanade ståndet att iskttaga, ville, för att icke alltför mycket stöta hrr riks-j gäldsfullmäktige, att ståndet blott skulle förklara det dankofullmöktige cicke satnat skäl för sin åtgärd; doktor Stenhammar föreslog ett ståndet skulle godi känna både bankofullmäktiges och riksgäldsfullmäktiges åtgärder; doktor Björling, att ståndet skulle förklara sig icke ingå : någon pröfning af åtgärderaa å ena eller ard:a sidan, och doktor Fhomander j att ståndet med rättvist lofordande af hvad å ömse s sidor blivit tillgjordt, måtte bifalla betänkardat. Doktor Petterson, såsom sjelf bankofullmäktig hade dock tagit saken allvarsamt. Han inskränkte n sig nu till den anhållan, att ståndets bifall till be-li sänkandet måtte ske vutan underkännande af hvadlc å någondera sidan blifvit tilgjordt, hvilket b:eflc kontraproposi:ion; men omröstningen utföll medle paria vota, så att förevarande ambitionsfråga slutligen agjordes genom den förseglade sedeln, som intr nehöll ew ja i följd hvaraf Utskottets tillstyrkan att packkistorna böra, utan afgift, från banken till riks