— Diskussionen i Borgar:ståndet angående anslaget till Waxholms, Carlskrona och Carlstens fästningsverk : Hr Lagergren fästade ståndets uppmärksamhet på olikheten emellan ordinarie och extraordinarie anslag. De ordinarie anslagen fortfara att utgå äfven efter det år då Rikets Ständer träda tillsammans, då de andra deremot utlöpa samma år. Han ansåg att Ständerna borde lämpa utgifterna efter hvad förr hade blifvit ansedt behöfligt, samt fann det underligt att Statsutskottet förändrat sinnelag och fattat ett så definitivt beslut, då det likväl vore nödvändigt, att intet afbrott skeddle uti företag af beskaffenhet, som ifrågavarande, alldenstund planen för arbetets bedrifvande troligen var uppgjord i enlighet med den begärda fumman och förändring häruti skulle med rätta kunna an:ses som en missbushållning, hvarjemte Ständerna, igenom bifall till utskotets betänkande, lade band! på sig sjelfva vid fråsans framtida afgörande. Hr Gråå: att det är bekllogligt att Statsutskottet kall vara nödsakadt bestänmma en enskild anslagsråga, innan statsregleringen i sin helhet är uppgjord. Det har emellertid tillstyrkt såväl åt topografiska kåen som de 3 fästningsbyggmaderna, hvad det ansett fara behöfligt. Carlstens och Carlskrona: fästningsirbeten äro i det närmaste färdiga, då endast strandbatterierna återstå, hvilkas påskyndade fullbordande ej måtte vara så oundgängligt nödvändigt. Hvad Waxkolm beträffar, så är ddenna fästning vigtigast. Man kunde på densamma amnvända mera, och minre på de andra. Att i förvväg och cbetingadt vilja nslå medel, innan man kiänner hvilka andra forringar, som kunna förekomime, tyckss ej vara särjeles välbetänkt. Den omständigheten, att 403,060 dr förr blifvit för omnämrpda ändamål begagnade,